Arbetet för de Globala målen måste nå de mest utsatta först. Vilka är det? På vilka sätt har pandemi, krig och andra kriser förvärrat deras situation? Vad kan världens ledare göra för att se till att ingen lämnas utanför i arbetet för en hållbar värld?
När Agenda 2030 och de 17 Globala målen antogs lovade världens ledare inte bara att avskaffa extrem fattigdom, att lösa klimatkrisen och att främja fred och rättvisa, utan också att minska ojämlikheter i världen.
Världens ledare gjorde ett åtagande om “Leave no one behind” – de lovade att ingen ska lämnas utanför utvecklingen och att de ska sträva efter att nå dem som är längst ifrån först. Det betyder att inget av de Globala målen kan anses vara uppfyllt om det inte är uppfyllt för alla. Att hålla detta löfte kommer att gynna alla.
Stora framsteg har gjorts, men de har inte kommit alla till del. Pandemi, krig och livsmedelskriser har tagit oss ännu längre ifrån att se till att ingen lämnas utanför. Men hur ser det egentligen ut? Vad säger statistiken? Och vad behöver göras?
Våra rekommendationer
Hur ser vi till att ingen lämnas utanför? Längst ner på sidan hittar du våra rekommendationer till svenska beslutsfattare.
Stigande inflation och multipla kriser uppskattas ha lett till att ytterligare 75–95 miljoner människor lever i extrem fattigdom 2022 jämfört med prognoserna före pandemin. Tillbakagången har varit störst för låginkomstländer, där 8–9 års framsteg inom fattigdomsminskning har slagits tillbaka.
Vi är inte på rätt väg för att avskaffa fattigdom innan år 2030.
Stora framsteg har gjorts de senaste 20 åren. Antalet människor i världen som lever i extrem fattigdom, det vill säga på mindre än 18 kronor om dagen, har minskat med mer än en miljard.1 Men redan innan pandemin avtog takten för fattigdomsminskningen. Vi är inte på rätt väg för att avskaffa fattigdom innan år 2030.
657
miljoner människor, nästan 1 av 12 i världen, beräknas leva i extrem fattigdom.
Läget förvärras av den stigande inflationen och effekterna av kriget i Ukraina. Det uppskattas att dessa kombinerade kriser kommer att leda till att ytterligare 75–95 miljoner människor lever i extrem fattigdom 2022 jämfört med prognoserna före pandemin.
Tillbakagången har varit störst för låginkomstländer, där fattigdomsminskningen har slagits tillbaka med mellan åtta och nio år.2
Det innebär att 657 miljoner människor, eller 1 av 12 i världen, beräknas leva i extrem fattigdom 2022.3
En sjukhusräkning kan försätta människor i fattigdom
Sjukdom är en vanlig orsak till att människor hamnar i fattigdom. Över 900 miljoner människor lägger minst 10 % av sin hushållsbudget på sjukvård.4 Omkring 90 miljoner människor tvingas in i extrem fattigdom varje år på grund av sjukvårdskostnader.4
Den sociala tryggheten är ojämnt fördelad
Sociala trygghetssystem, som till exempel sjukpenning, pensioner och barnbidrag, är avgörande för att minska fattigdomen.
2020 täcktes bara halva världens befolkning av någon typ av grundläggande skydd, vilket innebär att 4 miljarder människor står helt utan skyddsnät.4
Skillnaden är stor mellan olika delar av världen. Andel av befolkningen som täcktes av någon typ av social trygghet innan pandemin var 85 % i höginkomstländer och 13 % i låginkomstländer.4 För att kunna garantera grundläggande socialt skydd åt alla behöver låginkomstländer i genomsnitt investera ytterligare 77,9 miljarder dollar varje år.5
85 %
av befolkningen i höginkomstländer täcktes av någon typ av social trygghet innan pandemin.
13 %
av befolkningen i låginkomstländer täcktes av någon typ av social trygghet innan pandemin.
Pandemin har gjort ojämlikheterna ännu tydligare. Även om någon form av social skyddsåtgärd infördes i stort sett överallt hade alla länder olika möjlighet att agera. Summan som spenderades på krisrelaterat socialt skydd under 2020 var 525 dollar per capita i höginkomstländer, 26 dollar per capita i lägre medelinkomstländer och 6 dollar per capita i låginkomstländer.6
En övervägande majoritet av bidragen som låg- och medelinkomstländer tillhandahöll under pandemin räckte inte till för att möta ens de grundläggande behoven. På många håll tog de sociala skyddspaketen inte hänsyn till att exempelvis kvinnor, barn, urfolk och människor med en funktionsnedsättning är särskilt utsatta och har andra behov.5
Fattigdomen är ojämställd
Extrem fattigdom förväntas förvärras för kvinnor och flickor globalt. Vid slutet av 2022 beräknas det att cirka 383 miljoner kvinnor och flickor levde i extrem fattigdom jämfört med 368 miljoner män och pojkar. Mer än 8 av 10 lever i Afrika söder om Sahara, Centralasien och Sydasien. Om dessa trender fortsätter kommer fler kvinnor och flickor i Afrika söder om Sahara leva i extrem fattigdom år 2030 än idag.7
Över hela världen lever fler arbetande kvinnor än män i extrem fattigdom. 41 % av alla arbetande kvinnor lever i extrem fattigdom i låginkomstländer, i jämförelse med 38 % av männen.8
41 %
av arbetande kvinnor i de minst utvecklade länderna lever i extrem fattigdom.
Vilka har drabbats hårdast av pandemins konsekvenser?
Barn löper större risk att leva i fattigdom
Barn löper dubbelt så stor risk som vuxna att leva i extrem fattigdom. Idag lever cirka 800 miljoner barn under fattigdomsgränsen på ungefär 3 dollar om dagen.9
Antalet barn som lever i ett fattigt hushåll beräknas ha ökat med 142 miljoner under 2020.10
De flesta människor med en funktionsnedsättning lever i fattigdom
15 %av alla människor i världen lever med en funktionsnedsättning. 80 % av dem lever i fattigdom.
Alla tillgängliga studier visar att personer med en funktionsnedsättning konstant lämnas utanför när det kommer till hälsa, utbildning, välstånd och möjlighet till deltagande i samhällslivet.11
De äldre är särskilt utsatta
Inkomstförluster i kombination med begränsade pensionssystem har gjort att många av de som tvingats in i extrem fattigdom under pandemin sannolikt är äldre. Globalt får 67 % av alla äldre människor en pension, medan det i det flesta låginkomstländer handlar om färre än 20 %.
67 %
av världens äldre befolkning får en pension.
20 %
av äldre i låginkomstländer får en pension.
Nästan 1 av 5 som lever i extrem fattigdom tillhör ett urfolk
Det finns ungefär 476 miljoner människor i över 90 länder som tillhör ett urfolk. Nästan 1 av 5 av dem lever i extrem fattigdom.
Ursprungsfolkens förväntade livslängd är upp till 20 år kortare.
Trots att urfolk bara utgör 6 % av världens befolkning utgör de 19 % av alla som lever i extrem fattigdom.
På grund av social utsatthet är urfolkens förväntade livslängd upp till 20 år kortare än övriga befolkningens.12
2
2
Ingen hunger
Världen står inför en global livsmedelskris. Allt fler upplever hunger och matosäkerhet efter pandemin och globala livsmedelssystem har påverkats negativt av kriget i Ukraina. Att inte ha tillräckligt med mat är 10 % vanligare bland kvinnor.
Hungern ökade i världen redan innan pandemin. 2014 levde 607 miljoner människor i hunger. 2019 var siffran 650 miljoner.1 Pandemin bidrog till en redan sårbar situation, då 150 miljoner fler människor påverkades av lidande till följd av hunger 2021.2
629 miljoner
människor hade inte tillräckligt att äta i maj 2023.
Enligt World Food Programme hade629 miljoner människor inte tillräckligt att äta i maj 2023.3
1 av 3människor, 2,3 miljarder, lever i matotrygghet, vilket innebär att de går utan mat eller saknar möjlighet att äta en hälsosam och balanserad kost.
Detta är en ökning med nästan 350 miljoner sedan pandemins början.2
66 %
av befolkningen i Afrika söder om Sahara levde i matotrygghet 2020.
41 %
av befolkningen i Latinamerika och Karibien levde i matotrygghet 2020.
År 2021 levde 425 miljoner människor i Asien, 278 miljoner människor i Afrika och 56,5 miljoner människor i Latinamerika och Karibien med hunger. I dessa regioner ser vi också att matotryggheten ökar något.4 I Afrika söder om Sahara lever 66 % av befolkningen i matotrygghet. Men siffrorna har stigit snabbast i Latinamerika och Karibien, från 25 till 41 % mellan 2014 och 2020.1
Uppskattningsvis kommer ungefär 670 miljoner människor vara undernärda 2030, motsvarande 8 procent av världens befolkning. Undernäring är vanligast i Afrika, med en uppskattad ökning på 80 miljoner människor mellan åren 2016–2021.4
Världen står inför en svältkatastrof
50 miljonermänniskor uppskattas vara på gränsen till svält och riskera att dö om inget görs.5
Detta är en ökning med 23 miljoner sedan 2019. Pandemin har ökat osäkerheten, men de växande svältkatastroferna i världen drivs i huvudsak på av krig och konflikt, menar World Food Programme.6
Hungern är ojämlik
Förekomsten av matotrygghet är 10 % högre bland kvinnor, och den siffran har stigit från 6 % 2019.7
Om alla kvinnliga bönder hade samma resurser som män skulle de kunna producera mat till ytterligare 150 miljoner människor, enligt FN:s World Food Programmes uträkning.8
Nästan 50 miljoner barn under 5 år lider av den allvarligaste formen av undernäring.9 Risker för hämmad utveckling och akut undernäring är högre i rurala områden och fattiga hushåll.10
Katastrofer samverkar
70 procent av de människor i världen som upplever hunger bor i områden som påverkas av konflikter, vilket är den främsta orsaken till hungerkriser.11
139 miljoner människor i 24 länder stod 2021 inför krisnivåer av matotrygghet, där konflikt ansågs vara den drivande orsaken.12
De flesta som levde i akut matotrygghet 2021 bodde i länder som påverkades av
Att antalet undernärda ökade redan innan pandemin kan kopplas till att allt fler länder, främst i Afrika söder om Sahara, drabbas av konflikt och extremväder samtidigt.14
Under pandemin har hungern ökat mest där dessa faktorer samspelar.
Kriget i Ukraina förvärrar hungerkrisen
Tillgången på mat i världen har påverkats av Rysslands invasion av Ukraina. Kriget har lett till den största livsmedelskrisen sedan andra världskriget.15
Ukraina och Ryssland är stora producenter och exportörer av viktiga livsmedel, gödslingsmedel och energi. Tillsammans bidrar de till den globala exporten av vete, majs och solrosprodukter med 30 %, 20 % respektive 80 %.2
Konflikten har orsakat en grav och plötslig minskning av exporten av dessa produkter samt gödslingsmedel. Detta resulterar i att importberoende länder blir utsatta för stigande matpriser. 36 länder i världen, varav många är bland de minst utvecklade länderna, importerar cirka 50 procent av sitt vete från Ukraina och Ryssland.15
Kriget i Ukraina har och kommer fortsätta bidra till extrema konsekvenser för mat säkerheten världen över.2
3
3
God hälsa och välbefinnande
Hälsan i världen har förbättrats påtagligt de senaste 30 åren. Men på många håll har pandemin satt stopp för den positiva utvecklingen. Barns tillgång till nödvändig vaccinering har försämrats, vilket har lett till att immunisering sjunkit för första gången på 10 år.
Hälsan i världen har förbättrats påtagligt sedan 1990 och den förväntade livslängden har ökat. Vi har blivit bättre på att hantera smittor som malaria och HIV.
Mellan 2000 och 2019 halverades barnadödligheten, från 76 till 38 dödsfall per 1 000 födda barn. En anledning till detta är att allt fler födslar assisteras av läkare, barnmorskor eller sjuksköterskor.1
Barnadödlighet (dödsfall per 1 000 födda barn)
Även fast förbättringar har skett när det kommer till barnadödlighet, dör fortfarande för många barn. Under 2020 dog 5 miljoner barn innan deras femte födelsedag. Nästan hälften av dödsfallen skedde inom barnets första månad vid liv.2
Afrika söder om Sahara fortsätter vara regionen med högst dödlighet för barn under fem år i världen, med 74 dödsfall per 1000 levande födslar under 2020. Ett barn i Afrika söder om Sahara har 14 gånger högre risk för död än barn födda i Europa eller Nordamerika.2
Har pandemin satt stopp för framstegen?
Pandemin har inneburit ett avbrott i viktig hälsovård eftersom resurser ställts om för att möta covid-19. Tillgången till sexuell- och reproduktiv hälsovård, inklusive mödravård och stöd till de som utsatts för könsrelaterat våld, är central för kvinnors välmående. Men man räknar med att pandemin kan ha inneburit en förlust på 10 års framsteg inom detta område.3
113400
ytterligare mödradödsfall inträffade under pandemins första år på grund av avbrott i sjukvården.
228000
ytterligare barnadödsfall beräknas ha inträffat under 2020 i södra Asien.
UNFPA räknar med att ytterligare 113 400 mödradödsfall inträffade under pandemins första år på grund av avbrott i sjukvården.4 I södra Asien beräknas ytterligare 228 000 barnadödsfall ha inträffat under 2020.1
Omkring 80 miljoner barn under ett år riskerar att gå miste om livräddande vaccin i åtminstone 68 länder.5
Pandemin har triggat en betydlig ökning för psykisk ohälsa världen över, speciellt bland unga och kvinnor. Med osäkerheter för framtiden till följd av pandemins störningar i samhällen kvarstår ökade risker för psykisk ohälsa.2
Fler barn går utan livräddande vaccin. Under 2020 var 22,7 miljoner barn utan vaccinering. Detta är en ökning på 3,7 miljoner barn från 2019 och den högsta siffran sedan 2005.2
Avbrott i reproduktiv hälsovård drabbar kvinnor
Innan pandemin räknade man med att 218 miljoner kvinnor mellan 15 och 49 år i låg- och lägre medelinkomstländer hade behov av preventivmedel som inte möttes.6
Nu har situationen förvärrats. UNFPA har räknat ut att en sex månader lång lockdown i genomsnitt leder till att ytterligare 47 miljoner kvinnor i låg- och medelinkomstländer förlorar tillgång till preventivmedel.7
7 av 10 länder över hela världen upplevde störningar i preventivmedelstjänster till följd av pandemin.8 Under pandemins första år påverkades 12 miljonerkvinnor i låg- och medelinkomstländer av störningarna, vilket ledde till omkring 1,4 miljoner oönskade graviditeter.3
I Malawi ledde skolstängningar och begränsade hushållsresurser till en ökning av antalet tonårsgraviditeter med 11 % mellan januari och augusti 2020, i jämförelse med samma period 2019. De flickorna kommer förmodligen aldrig tillbaka till skolan.9
Idag lever över 1,2 miljarder kvinnor och flickor i reproduktiv ålder i länder med restriktioner för säkra aborter. 102 miljoner lever i länder där abort är helt olagligt.10
Skillnaden är stor mellan länder
Världen har investerat för lite i hälso- och sjukvårdssystem, vilket har försämrat vår förmåga att bemöta pandemin och erbjuda livsviktig sjukvård åt alla.
Innan pandemin saknade hälften av världens befolkning tillgång till grundläggande hälso- och sjukvård.11
I många regioner finns det alldeles för få anställda inom sjukvården.
I Afrika söder om Sahara går det 10 sjuksköterskor och barnmorskor på 10 000 invånare, medan siffran är 150 per 10 000 invånare i Nordamerika.12
Antalet sjuksköterskor och barnmorskor på 10 000 invånare
Den ojämlika fördelningen av vaccin talar ett tydligt språk
Andel av befolkningen som fått åtminstone en vaccindos mot covid-19 i mars 2023 var 73 %i höginkomstländer och 32 %i låginkomstländer. En högre vaccinjämlikhet är nödvändig, inte bara för att rädda liv, utan även för att driva på en snabbare och mer rättvis återhämtning efter pandemin.13
Kostnaden för att ge en person två vaccindoser är i genomsnitt 3,7 dollar. Detta innebär en stor finansiell börda för låginkomstländer som skulle behöva öka sina hälsoutgifter med mellan30 och 60 % för att vaccinera 70 % av sin befolkning. I höginkomstländer behöver utgifterna bara öka med knappt 1 %.14
Vaccinerade i höginkomstländer(%)
Vaccinerade i låginkomstländer(%)
De som faller mellan stolarna
Under 2021 hade totalt 89,3 miljoner människor tvingats lämna sina hem.15
Det finns dessutom miljontals statslösa personer i världen. Dessa människor saknar ofta tillgång till den formella ekonomin och därmed hälso- och sjukvårdssystemen. Människor på flykt är särskilt utsatta eftersom de ofta lever trångt och i länder där sjukvården är svag och överansträngd.16
89,3 miljoner
människor tvingades lämna sina hem under 2021.
Människor med funktionsnedsättning löper…
3 gånger större
risk att inte ha tillgång till den hälsovård de behöver.
4 gånger större
risk att behandlas illa av sjukvården.
Om vi ska uppnå mål 3 om god hälsa och välbefinnande åt alla är det avgörande att vi inkluderarmänniskor med en funktionsnedsättning. Ungefär 1,3 miljarder människor upplever betydande funktionshinder, vilket representerar 16 % av världens befolkning.17
Denna grupp löper tre gånger större risk att inte ha tillgång till den hälsovård de behöver.18 Dessutom löper de fyra gånger större risk att behandlas illa av sjukvården och dubbelt så storrisk att ha betydligt högre sjukvårdskostnader än de har råd med.19
4
4
God utbildning
Pandemin har raderat 20 års framsteg inom utbildning globalt. Skolstängningar har haft oroväckande konsekvenser för barns lärande och välmående, speciellt för flickor, barn med funktionsnedsättningar, barn på landsbygden och etniska minoriteter.
En stor majoritet av världens barn går ut skolan. Innan pandemin ökade siffran, men för långsamt. Andel barn som har gått ut grundskolan var 82 % år 2010 och 85 % år 2019.1
Andel barn som har gått ut grundskolan:
Nu har trenden vänt. Pandemin har raderat 20 års framsteg inom utbildning globalt.
2020 hamnade ytterligare 101 miljoner barn i grundskoleålder under gränsen för läskunnighet. Bara 45 % av världens barn når minimumkraven för läskunnighet idag.1
101 miljoner
barn hamnade under gränsen för läskunnighet 2020.
Över 600 miljoner barn och unga världen över kan inte uppnå grundläggande kunskapsnivåer i läsning och matematik, trots att 2/3 av dem går i skolan. För barn utanför skolan är grundläggande färdigheter i läs- och skrivkunnighet och inom matematik ännu svårare att uppnå.2
Nästan 2/3 av barnen som hamnar efter i lärandet på grund av pandemin bor i Asien.
I Latinamerika och Karibien sjönk läskunnigheten hos barn från 70 % till 53 % mellan 2019 och 2020. I Afrika söder om Sahara ligger läskunnigheten på 15 %.1
Sedan pandemin började har 65 % av regeringarna i låg- och lägre medelinkomstländer och 35 % av regeringarna i hög- och högre medelinkomstländer begränsat finansieringen av utbildning.3
Att skolor har säker infrastruktur är betydande för att försäkra skolinskrivningar och fortsatt utbildning. Men mellan åren 2019–2020 hade 1/4 av grundskolor världen över bristande tillgång till elektricitet, dricksvatten och grundläggande sanitetsanläggningar.4
Vilka barn lämnas utanför?
När skolor stänger, som under pandemin, är det barn som lever i fattigdom som är mest utsatta. De riskerar att aldrig börja skolan igen utan tvingas istället arbeta eller gifta sig.
27 miljoner
barn som lever i ett konfliktdrabbat område går inte i skolan.
Att skolorna stängt under pandemin har även ökat barriärerna för de barn som tvingats fly från sina hem. Det är mindre sannolikt att de har tillgång till alternativa metoder för inlärning.5
Cirka 93 miljoner barn världen över har en funktionsnedsättning.2
Uppskattningar visar att 1 av 3 barn med en funktionsnedsättning inte går i skolan.6
Endast 54 % av alla människor med en funktionsnedsättning är läskunniga, jämfört med 77 % av alla utan en funktionsnedsättning.7 Detta beror bland annat på stigmatiseringen kring människor med funktionsnedsättning och att skolorna inte är tillgängliga för barn med särskilda behov.8
54 %
av alla med en funktionsnedsättning är läskunniga.
77 %
av alla utan en funktionsnedsättning är läskunniga.
Flickor har fortfarande sämre tillgång till utbildning
Allt fler flickor går i skolan. Antalet flickor i grundskoleålder som inte går i skolan minskade med 34,8 miljoner mellan 1995 och 2019.9
Antal flickor i grundskoleålder som inte går i skolan:
Men flickor har fortfarande mindre sannolikhet att gå ut skolan. Bara i 49 % av världens länder har lika stor andel flickor och pojkar fått en grundskoleutbildning.10
11 miljoner
Pandemin beräknas leda till att 11 miljoner flickor aldrig återvänder till skolan.11
Ökad tonårsgraviditet under pandemin hotar flickors lärande. Enligt UN Women visade en studie i Kenya, Rwanda, Uganda och Tanzania att 56 % av tonårsflickorna från svårnådda befolkningar som lämnade studierna tidigt under pandemin var nu eller hade precis varit gravida.12
Internetuppkoppling: central men ojämlik
Unesco räknar med att 40 % av alla elever vars skolor stängde i maj 2020 saknar tillgång till internet. Barn utan internetuppkoppling utesluts från lärandet när skolorna stänger. I Afrika söder om Sahara saknar 80 % av alla elever tillgång till internet, jämfört med 15 % i Västeuropa och Nordamerika.13
80 %
av alla elever i Afrika söder om Sahara saknar tillgång till internet.
15 %
av alla elever i Västeuropa och Nordamerika saknar tillgång till internet.
Att jämna ut glappet i digital tillgänglighet skulle kunna minska antalet barn som inte utbildas med två tredjedelar.14 Och det skulle bara kosta 1 % av summan som lagts på olika finansiella stödpaket under pandemin.15
5
5
Jämställdhet
1 av 3 kvinnor har utsatts för fysiskt eller sexuellt våld någon gång sedan de var 15 år. Våldet mot kvinnor har ökat under pandemin. Samtidigt riskerar ytterligare 10 miljoner flickor att tvingas in i barnäktenskap.
På många sätt har kvinnor drabbats hårdast av pandemin. De tjänar mindre och har mindre jobbsäkerhet, deras reproduktiva hälsa försämras och det könsrelaterade våldet ökar. Kvinnor får också bära den tyngsta bördan av det ökade hemarbetet.
I snitt utför kvinnor redan 3 gånger mer hemarbete än män.1
31 timmar
Kvinnors obetalda barnomsorg beräknas ha ökat från 26 till 31 timmar i veckan under pandemin.
Våld i hemmet ökar
1 av 3 kvinnor, 736 miljoner, har utsatts för fysiskt eller sexuellt våld någon gång sedan de var 15 år.
Var 11:e minut dödas en kvinna eller flicka av någon från hennes egen familj.2 Våldet mot kvinnor har ökat under pandemin.3
Kontakten med stödlinjer som stöttar kvinnor som utsatts för våld i hemmet har ökat med 40 % i Malaysia, 50 % i Kina och Somalia och 79 % i Colombia.1
Den ökade utsattheten för personer på flykt har lett till mer våld i hemmet.
I Afghanistan rapporterade 97 % av de kvinnor som tvingats lämna sina hem att de upplevt en ökning av våldet från en intim partner under pandemin. 73 % av kvinnorna i en studie från 15 afrikanska länder uppgav samma sak.4
Fler flickor utsätts för kvinnlig könsstympning och tvingas gifta sig
Skolan erbjuder olika trygghetssystem och fungerar ofta som en plats att söka skydd på. När skolor stänger samtidigt som familjers ekonomi försämras blir flickor därför mer utsatta. Risken att exempelvis bli bortgift eller utsättas för könsstympning ökar.
Förekomsten av barnäktenskap har minskat de senaste tio åren. Men innan pandemin var 100 miljoner flickor på väg att tvingas in i barnäktenskap. Ytterligare 10 miljoner flickor löper nu denna risk.5
Under 2021 gifte sig nästan var femte ung kvinna innan hon fyllde 18 år. Det högsta antalet barnäktenskap förekommer i Afrika söder om Sahara och Sydasien, där 35 % respektive 28 % av unga kvinnor var gifta under sin barndom.6
Nedstängningar av skolor och andra offentliga anläggningar, avbrott i hjälpprogram och brist på social kontakt innebar även att flickors risk att utsättas för könsstympning ökade.
Minst 200 miljoner kvinnor och flickor som lever idag har utsatts för könsstympning. I Afrika söder om Sahara har 1 av 4 kvinnor och flickor i åldrarna 15–49 utsatts för könsstympning. Men antalet skiljer sig starkt mellan olika länder i området.7
UNFPA räknar med att antalet flickor som räddades från könsstympning minskade med 43 % 2020 i jämförelse med 2019.8
2 miljoner
fall av kvinnlig könsstympning som hade kunnat undvikas riskerar att inträffa under de kommande tio åren.
Kvinnor med funktionsnedsättning lämnas utanför
I låginkomstländer lever 1 av 5 kvinnor med en funktionsnedsättning. Situationen för dessa kvinnor var särskilt svår redan innan pandemin.9
Om man jämför med män utan en funktionsnedsättning löper kvinnor med en funktionsnedsättning:
Tre gånger så stor risk att inte få sina vårdbehov uppfyllda
Tre gånger så stor risk att inte vara läskunniga
Dubbelt så stor risk att inte ha en anställning
Dubbelt så stor risk att inte ha tillgång till internet.10
6
6
Rent vatten och sanitet för alla
Andelen av världens befolkning som har tillgång till vatten och sanitet ökar men fördelningen är ojämlik. 85 % av alla världens stadsbor hade tillgång till säkert dricksvatten 2017, i jämförelse med bara 53 % av de som bor på landsbygden.
2020 saknade 2 miljarder människor fortfarande tillgång till säkert dricksvatten, 3,6 miljarder människor saknade tillgång till säkra sanitetstjänster som dusch och toalett, och 2,3 miljarder människor saknade möjlighet att ta hand om sin grundläggande hygien.1
Andelen av världens befolkning som har tillgång till säkert dricksvatten, sanitet och möjlighet att ta hand om sin grundläggande hygien ökar. Men ökningstakten skulle behöva fyrdubblas för att alla människor ska ha tillgång till rent vatten och sanitet år 2030.2
De senaste 100 åren har det globala vattenanvändandet ökat mer än dubbelt så snabbt som befolkningsmängden.1
I tacklandet av pandemin har detta inneburit ett stort problem. När pandemin började saknadehälften av alla vårdinrättningar ide 48 minst utvecklade länderna rent vatten, och bara 2 av 5 kunde erbjuda grundläggande sanitetstjänster.3
Tidigare har urfolk i världen haft tillgång till rent vatten på grund av deras hållbara aktiviteter samt begränsad åtkomst till deras territorier. Men utarmning av naturresurser och klimatförändringar har gjort att urfolk inte längre har tillgång till säkert dricksvatten i linje med internationella mänskliga rättigheters standard.4
2 miljarder
människor saknar tillgång till dricksvatten.
3,6 miljarder
människor saknar tillgång till sanitetstjänster.
Tillgången till dricksvatten är begränsad på landsbygden
Det skiljer sig mellan stad och landsbygd. 85 % av alla världens stadsbor hade tillgång till säkert dricksvatten 2017, i jämförelse med bara 53 % av alla i världen som bor på landsbygden.5
Hälften av de som saknar rent dricksvatten bor i Afrika söder om Sahara.1
Andel av befolkningen med tillgång till säkert dricksvatten i städer
Andel av befolkningen med tillgång till säkert dricksvatten på landsbygden
39 % av undersökningsdeltagarna i Kenya rapporterade att menshygien ses som ett andrahandsbehov.
Brist på vatten drabbar kvinnor och flickor eftersom de ofta är ansvariga för familjens vattenförsörjning. Detta ansvar leder till förlorade inkomstmöjligheter och missade skoldagar.6
Bristande tillgång till vatten har en påverkan på kvinnors hälsa i relation till behovet av vatten och hygien under mens, graviditet och vid återhämtning efter födsel.
Utan rent vatten, sanitet och hygien dör över 800 000 kvinnor årligen.7
38 % av alla som deltog i en undersökning i Tanzania och 48 % i Uganda uppgav att det inte finns pengar över till mensskydd.8
Andra faktorer som försvårar situationen är brist på vatten och rena, privata och trygga offentliga sanitetsanläggningar. 39 % av undersökningsdeltagarna i Kenya rapporterade att menshygien ses som ett andrahandsbehov och att vatten i första hand måste uppfylla andra behov som att tvätta, laga mat och att ta hand om övrig hygien.8
7
7
Hållbar energi för alla
Tillgången till elektricitet och säker teknik för matlagning ökar. Men 733 miljoner människor saknar fortfarande el och 3,4 miljoner människor dör fortfarande varje år på grund av hushållets exponering för avgaser och rök från smutsiga spisar.
Mellan 2010 och 2020 ökade andelen av världens befolkning som har tillgång till elektricitet från 83 till 91 %, men som en följd av pandemin har utvecklingen avstannat. Idag saknar 733 miljoner människor elektricitet. 3 av 4 bor i Afrika söder om Sahara.1
2030 beräknas 670 miljoner människor fortfarande sakna elektricitet,1 varav över 80 % kommer bo i Afrika söder om Sahara. Ökad fattigdom på grund av pandemin kan innebära att ännu färre har råd med el.2
Efter pandemin och kriget i Ukraina finns det risk för en global energikris. Instabila och höga energipriser har påverkat länder världen över. Men låginkomstländer har påverkats särskilt illa av de höga energipriserna, inte minst i kombination med mat- och finanskris.3
733 miljoner
människor saknar elektricitet.
Elektricitetens fördelning är ojämlik
Bristen på elektricitet är koncentrerad till landsbygden. 2018 hade 97 % av alla som bor i städer tillgång till elektricitet, i jämförelse med 80 % på landsbygden. Det här betyder att 85 % av alla som saknar el bor på landet. I Haiti har79 % av alla stadsbor tillgång till elektricitet, men bara 4 % av de som bor på landsbygden.4
1 av 5
landsbygdsbor saknar tillgång till elektricitet.
Över två tredjedelar av skolorna i de 48 minst utvecklade länderna saknar tillgång till elektricitet.
Över två tredjedelar av skolorna i de 48 minst utvecklade länderna saknar tillgång till elektricitet.2 Under 2018 saknade en fjärdedelav sjukvårdsanläggningarna som undersöktes i låg- och lägre medelinkomstländer tillgång till elektricitet, och ytterligare en fjärdedel drabbades av oregelbundna strömavbrott.4
Bara en bråkdel av internationella investeringar i hållbar energiframställning går till de minst utvecklade länderna, där de skulle behövas som mest. 2020 gick bara 20 % till de 46 minst utvecklade länderna sammanlagt.2
Farlig matlagning
I låginkomstländer används ofta bränslen som biomassa och kol för matlagning och uppvärmning. Detta leder till luftförorening inomhus som orsakar hälsoproblem, särskilt andningsbesvär.2
Fler och fler människor får tillgång till ren och effektiv teknik för matlagning. Men nästan en tredjedel av världens befolkning, 2,4 miljarder människor, använder fortfarande farliga och ineffektiva metoder.5
3,2 miljoner människor dör varje år på grund av hushållets exponering för avgaser och rök från smutsiga spisar. Detta inkluderar över 237 000 barn under fem år som dör varje år.
Kvinnor och barn utför i högre grad hushållsarbete som samling av bränsle och matlagning. Detta gör dem mer exponerade till hälsorisker kopplade till luftföroreningar i hemmet.6
2,4 miljarder
människor – nästan en tredjedel av världens befolkning – använder fortfarande farliga och ineffektiva matlagningsmetoder.
Tillgången till teknologi och rent bränsle är ojämnt fördelad världen över.
Mellan 2010 och 2019 ökade andelen människor som använder rent bränsle och säker teknologi för matlagning med 1 % per år.
Men ökningen var nästan helt koncentrerad till Brasilien, Kina, Indien, Indonesien och Pakistan. Om man räknar bort dessa länder ökade inte andelen över huvud taget.7
Om dagens trender fortsätter kommer endast 76 % av världens befolkning år 2030 ha tillgång till rent bränsle och säker teknologi vid matlagning.5
8
8
Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt
Pandemin innebär den värsta ekonomiska tillbakagången sedan den stora depressionen på 1930-talet. Återhämtningen efter pandemin har även hindrats av stigande inflation och rubbningar i leveranskedjor, och kriget i Ukraina förväntas förvärra detta mer.
Andelen av världens arbetare som lever i extrem fattigdom halverades mellan 2010 och 2019, från 14 till 7 %.1 Men under 2020 ökade andelen igen, för första gången på 20 år.2
Men nedstängningar och åtgärder för att stoppa smittspridningen har inneburit allvarliga konsekvenser för den informella ekonomin, där en övervägande majoritet av världens arbetare som lever i fattigdom jobbar.
En ojämlik ekonomisk kris
Pandemin innebär den värsta ekonomiska tillbakagången sedan den stora depressionen på 1930-talet. Återhämtningstakten kommer vara ojämnt fördelad över världen på grund av ojämlik fördelning av vaccin, finansiellt stöd och sociala skyddsnät.
Sedan mars 2020 har arbetare i lägre medelinkomstländer upplevt en förlust i arbetstimmar och lön som är 43 % större än den som upplevts i höginkomstländer. Dessutom uppgick stödpaketen i låginkomstländer till bara 13 % av vad som hade behövts för att kompensera för de förlorade arbetstimmarna.3
Pandemin har inneburit en förlust på motsvarande 255 miljoner heltidsjobb, vilket är 4 gånger så mycket som under den globala finanskrisen 2007–2009.1
255 miljoner
heltidsjobb har försvunnit under pandemin.
Arbetare står utan trygghet
Att arbeta inom den informella ekonomin, det vill säga utan en officiell anställning, ger lägre och mer osäkra inkomster och ofta inga sociala förmåner alls. Det finns totalt 2 miljarder informella arbetare i världen, vilket är 60 % av den globala arbetsmarknaden.1 För 1,6 miljarder informella arbetare, minskade deras inkomst med 60 % under 2020 på grund av nedstängningar och begränsningar i rörligheten.4
1,6 miljarder
informella arbetare i världen.
60 %
av deras inkomst har gått förlorad under pandemin.
På grund av olika typer av diskriminering, såsom fördomar och sämre tillgång till utbildning, är andelen människor med en anställning nästan dubbelt så hög bland dem utan en funktionsnedsättning som bland dem med en funktionsnedsättning.5
Det finns 169 miljoner migrantarbetare i världen.6 Eftersom migrantarbetare ofta jobbar inom den informella ekonomin och saknar trygghetssystem drabbas de hårt av arbetsförluster.
Eftersom migrantarbetare ofta jobbar inom den informella ekonomin och saknar trygghetssystem drabbas de hårt av arbetsförluster.
En ojämställd arbetsmarknad
Enligt ILO:s senaste uppskattningar har 72 % av alla män över 15 år en anställning, i jämförelse med 47 % av alla kvinnor.7 Antalet anställda kvinnor minskade med 54 miljoner under 2020 och 45 miljoner kvinnor lämnade arbetsmarknaden helt och hållet.8
Globalt är arbetsmarknadsdeltagandet ojämnställt mellan könen, men det skiljer sig drastiskt mellan olika länder. Exempelvis beräknar ILO att under 2022 deltog 19,2 % kvinnor i arbetsmarknaden i Arabstaterna, jämfört med 60 % i Östasien.9
2019 var andelen unga kvinnor som inte utbildades eller jobbade 31 % medan andelen unga män var 14 %. Det handlar alltså om dubbelt så många kvinnor som män. Pandemin har förvärrat situationen.10
45 miljoner
kvinnor lämnade arbetsmarknaden helt under pandemin.
Andel kvinnor och män med en anställning
De yngsta och de äldsta arbetarna har drabbats hårt
Innan pandemin var arbetslösheten bland ungdomar redan tre gånger högre än bland vuxna. Unga drabbades även hårdast av förlorade arbetstillfällen under pandemin. Runt om i världen sjönk ungdomssysselsättningen med 9 % 2020, medan sysselsättningen för vuxna sjönk med 4 %.11
Unga i åldern 15–24 har extrema svårigheter att få anställning. Arbetslösheten är tre gånger högre bland denna åldersgrupp än bland vuxna 25 år och över. Mer än 1 av 5 unga, 289 miljoner unga människor, saknar sysselsättning som utbildning, anställning eller yrkesutbildningar.9
ILO uppskattar att 78 % av äldre personers anställning globalt är inom den hårt drabbade informella ekonomin.12
Det obetalda och informella arbetet som utförs av äldre kvinnor förbises ofta helt.
Kvinnor i låginkomstländer åldras i de flesta fall utan besparingar eller socialt skydd, och deras arbetsinsatser på äldre dagar är betydande men i många fall informella. Äldre kvinnor i låginkomstländer brukar dessutom ta ett betydande ansvar för det obetalda hemarbetet och är på så sätt viktiga för hushållets och samhällets ekonomi. Men det obetalda och informella arbetet som utförs av äldre kvinnor förbises ofta helt. Många gånger är det också fysiskt och emotionellt utslitande.
Barnarbete ökar
Förekomsten av barnarbete har ökat, och under början av 2020 arbetade över 160miljoner barn. Detta är en ökning på 8,4 miljoner från 2016, vilket betyder att nästan 1 av 10 barn arbetar världen över. Nästan hälften av dem arbetar i farliga arbetsmiljöer vilket kan påverka deras säkerhet och hälsa.
Rapporter varnar att 9 miljoner barn runt om i världen riskerar att bli tvingade till barnarbete vid slutet av 2022 till följd av ökad fattigdom efter pandemin.13
Pandemin avtar, men nya hinder uppkommer
Återhämtningen från Covid-19-pandemin går sakta och osäkert fram för den globala ekonomin. Under 2022 skapade Rysslands invasion av Ukraina nya osäkerheter för energi- och matmarknaden. Höga inflationer påverkar inkomster och levnadskostnader för människor världen över, och klimatkriser som översvämningar och skogsbränder skapar ekonomisk börda och humanitära kriser i många länder.
Dessa hinder har fortsatt påverkan på den globala ekonomin under 2023.14
9
9
Hållbar industri, innovationer och infrastruktur
Mobila datanätverk når nu 95% av världens befolkning. Men för många är ekonomiska kostnader, lässvårigheter och bristande digitala färdigheter barriärer för internetanvändning.
Tillgång till vägar på landsbygden innebär att bönder och deras familjer lätt kan ta sig till marknadsplatser, sjukvård och utbildning. Detta hjälper till att minska fattigdomen, bland annat genom att öka jordbrukets produktivitet, företagens vinster och antalet anställda.1
Men i 25 länder saknar 300 miljoner av de 520 miljoner som bor på landsbygden tillgång till vägar, vilket är detsamma som 58 %.1
300 miljoner
människor på landsbygden saknar tillgång till vägar.
År 2021 täckte mobila datanätverk 95 % av världens befolkning. Men utöver internettillgång behövs elektroniska produkter som kan kopplas upp och färdigheterna att använda det. Ekonomiska kostnader för produkterna och lässvårigheter, samt bristande digitala färdigheter, är stora barriärer för högre internetanvändning.2
Internet kommer med både framsteg och motgångar. Från en studie över 51 länder rapporterade 38 % av alla kvinnor att de hade personligen upplevt näthat. 1 av 4 valde att rapportera händelsen till myndigheter och cirka 9 av 10 valde att minska sin närvaro på nätet. Under pandemin ökade näthatet mot kvinnor.3
10
10
Minskad ojämlikhet
Särskilt utsatta grupper som hbtqi-personer, människor med en funktionsnedsättning och urfolk har drabbats hårt av pandemins konsekvenser. Samtidigt har världens tio rikaste män sett sin rikedom öka med 540 miljarder dollar.
Utvecklingen som gjorts sedan finanskrisen för att jämna ut inkomstklyftorna inom länder har gått tillbaka på grund av pandemin.
Pandemin drabbade en redan ojämlik värld. De senaste 40 åren har den rikaste procenten tjänatdubbelt så mycket som den halva av befolkningen med lägst inkomst sammanlagt. Den rikaste procenten har dessutom konsumerat dubbelt så mycketkoldioxid som halvan av befolkningen med lägst inkomst de senaste 25 åren, vilket driver på klimatförändringarna.1
Utvecklingen som gjorts sedan finanskrisen för att jämna ut inkomstklyftorna inom länder har gått tillbaka på grund av pandemin. Ojämlikheterna växer inom och mellan länder och de fattigaste ländernas utveckling mot att nå de Globala målen förväntas bli försenad med 10 år.2
De tusen rikaste människorna i världen återhämtade sig från de ekonomiska förlusterna som pandemin innebar på bara nio månader.Men det kan ta mer än 10 år innan världens fattigaste återhämtar sig. Världens tio rikaste män har sett sin rikedom öka med 540 miljarder dollar sedan början av pandemin, vilket skulle räcka för att betala för covid-19-vaccin åt alla och se till att ingen hamnar i fattigdom på grund av pandemin.1
Den rikaste procenten har konsumerat dubbelt så mycket koldioxid som halvan av befolkningen med lägst inkomst de senaste 25 åren, vilket driver på klimatförändringarna.1
Vilka har drabbats hårdast av pandemins konsekvenser?
Människor på flykt
Sedan 2010 har antalet människor som tvingats fly från sitt land fördubblatstill24,5 miljoner. Det är nästan lika många som bor i Australien. Nu går det 311 flyktingar på100 000 personer. Bara omkring hälften av världens länder har regelverk på plats för att säkerställa tryggt och rättssäkert asylsökande.3
Under 2021 dog 5 895 människor som flytt sitt land genom olika och ibland farliga rutter. Denna siffra är den högsta sedan 2017.4
24 miljoner
människor har flytt från sitt land.
Urfolk
Urfolk är kulturella grupper vars förfäder var de första att bosätta en plats och som därför har tydliga kopplingar till marken och naturen där. Trots detta erkänns ofta inte deras rätt till sin mark och i många fall hindrar inte ett formellt erkännande stater och företag från att utnyttja urfolkens naturresurser.
Den långa historien av förtryck och diskriminering mot världens urfolk har gjort att människor som tillhör dessa grupper är mer sårbara för kriser som konflikter och naturkatastrofer. Av samma anledning drabbade pandemin urfolken särskilt hårt. Tillgång till sjukvård, vatten och sanitet försvårades. Begräsningarna i rörligheten påverkade urfolkens försörjning och ledde till ökad matotrygghet.
Människor som ställt sig upp och försvarat sitt urfolks rättigheter har trakasserats och mördats.
På grund av diskriminering och felbehandling besöker urfolkskvinnor hälsomottagningar i mindre utsträckning, vilket leder till ökad mödradödlighet. I Panama och Ryssland har en urfolkskvinna 6 gånger högre risk att dö i mödradödlighet än övriga kvinnor i länderna.
Den förväntade livslängden är 20 år kortare bland urfolk runt om i världen i jämförelse med övriga befolkningar5
Urfolken påverkas särskilt mycket av det krympande demokratiska handlingsutrymmet i många delar av världen. I vissa fall har deras rättigheter begränsats ännu mer under pandemin, bland annat genom ny lagstiftning. Människor som ställt sig upp och försvarat sitt urfolks rättigheter har trakasserats och mördats.
Hbtqi-personer
Hbtqi-personer innefattar homosexuella, bisexuella, transpersoner, personer med queera uttryck och identiteter och intersexpersoner. Mer och mer forskning pekar på hbtqi-personers utsatthet i samhället.
Människor som tillhör denna grupp uppnår lägre utbildningsresultat på grund av diskriminering, mobbning och våld, vilket leder till högre arbetslöshet. Hbtqi-personer står dessutom ofta inför bristfällig tillgång till lämpliga bostäder, sjukvård och finansiella tjänster. Resultatet blir att denna grupp troligtvis är överrepresenterad i de 40 % av befolkningen med lägst inkomst.6
Det finns inget globalt juridiskt ramverk eller människorättsfördrag för att skydda hbtqi-personers rättigheter.
I flera länder har FN varnat för en ökning av sexuellt och könsrelaterat våld mot sexuella minoriteter. I Montenegro, exempelvis, uppgav en hbtqi-organisation som jobbar med människor som fallit offer för våld i hemmet en ökning i efterfrågan på nästan 300 % sedan pandemin började.7
I sårbara och konfliktdrabbade länder löper dessa grupper särskilt stor risk att utsättas för sexuellt och könsbaserat våld. Men de förebyggande åtgärderna fokuserar i huvudsak på flickor och kvinnor, och förbiser alltså ofta män, pojkar och transpersoner.
Människor med en funktionsnedsättning
1 av 3 personer med en funktionsnedsättning upplever någon form av diskriminering, och situationen är värre för kvinnor.3
Amnesty International rapporterar att vid humanitära kriser och krig så löper personer med en funktionsnedsättning högre risk att utsättas för våld. Evakueringsstrategier är inte alltid anpassade för transport av personer med en funktionsnedsättning, och från intervjuer i Ukraina berättade människor hur de inte kunde ta sig till bombskydd eller källare under attacker, och då varit tvungna att stanna i sin lägenhet i stället.8
Till följd av bristande data om personer med en funktionsnedsättning, speciellt gällande faktorer som ålder, kön och typ av funktionsnedsättning, har stater och humanitära organisationer svårigheter i deras förmåga att skydda deras rättigheter och inkludera dem i evakueringsprocesser.9
11
11
Hållbara städer och samhällen
Nästan 1 av 4 av alla världens stadsbor bor i slumlika förhållanden. Klimatrelaterade katastrofers påverkan på städer sätter dessa 1 miljard människor i större fara.
Världens befolkning väntas öka med två miljarder fram till år 2050 och nå 9,7 miljarder.1 Under den här perioden kommer befolkningen förmodligen bli mer och mer urban. Idag bor omkring 56 % av världens befolkning i städer.2 År 2050 räknar man med att det kommer handla om 68 %.3
Ojämlikheter inom städerna har ökat sedan 1980-talet
1 miljard
människor bor i slumlika förhållanden.
1 miljard människor, nästan en fjärdedel4 av alla världens stadsbor, bor i slumlika förhållanden. Förlorade jobbtillfällen inom den informella sektorn har gjort att fler har hamnat i slumområdena och att levnadsförhållandena där har försämrats.5
Trots att Afrika söder om Sahara har lägst andel människor som bor i städer har de den högsta andelen som bor i slumområden: 18 % av hela befolkningen.6
18 %
av befolkningen i Afrika söder om Sahara bor i slumområden.
Mellan 350–500 miljoner barn bor i slumlika förhållanden med bristande åtkomst till utbildning, sanitet och hälsomottagningar.7
Den knappa data som finns tillgänglig visar att hbtqi-personer är representerade i den hemlösa befolkningen i dubbelt så hög grad som befolkningen i stort.8
Klimatförändringarna påverkar världens städer
Städer världen över påverkas i allt större utsträckning av klimatrelaterade katastrofer som översvämningar, stormar och torka. FN räknar med att åtminstone 130 hamnstäder med över en miljon invånare vardera kommer drabbas av översvämningar i framtiden. De som bor i slumområden är i särskild stor fara.9
91 %
av alla dödsfall på grund av luftföroreningar sker i låg- och medelinkomstländer.
Luftföroreningarnas förödande effekter
Endast 1 % av världens stadsbefolkning lever i områden som inte överskrider WHO:s riktlinjer gällande luftkvalitet från 2021, vilket är mindre än 5 mikrogram av PM2.5 per kubikmeter.10
4,2 miljoner människor dör varje år på grund av luftförorening. 91 % av dessa dödsfall sker i låg- och medelinkomstländer, de flesta i sydöstra Asien och västra Stillahavsområdet.11
Dödsfallen beror på exponering för små partiklar med en diameter på 2,5 mikron eller mindre: PM2.5. Exponering för dessa partiklar förkortade den genomsnittliga förväntade livslängden i världen med 1 år 2016. Men det skiljer sig mellan länder. I Sverige bidrar PM2.5-partiklar i luften till 1,5 månaders kortare livslängd, medan det i Bangladesh rör sig om 1 år och 10 månaders kortare livslängd.6
Enligt WHO kan 80 % av dödsfallen relaterade till luftförorening undvikas ifall luftföroreningsnivåerna lyckas minska till riktlinjerna.12
Bristande tillgång till kollektivtrafik
Effektiva kollektivtrafiksystem ger smidigare tillgång till utbildning, arbete, hälsomottagningar samt bidrar till att minska trafikstopp och luftföroreningar. Men data från 2020 visar utifrån 1510 städer runt om i världen hur endast 52 % av alla stadsbor har tillgång till lättillgänglig kollektivtrafik. I Europa och Nordamerika har 90,6 % av stadsborna lättillgänglig kollektivtrafik medan endast 33,7 % har det i Central- och Sydasien.10
12
12
Hållbar konsumtion och produktion
Vårt materiella fotavtryck har ökat med 70 % sedan år 2000, och det är 13 gånger så stort i höginkomstländer som i låginkomstländer.
Materiellt fotavtryck är ett sätt att beskriva vilka påfrestningarna miljön får utstå för att tillfredsställa människans materiella behov. Det mäter den totala mängden råvaror som utvinns för att möta världens efterfrågan på konsumtion.1 Vårt materiella fotavtryck har ökat med 70 % sedan år 2000. 2
Fotavtrycket är betydligt större i höginkomstländer än i låginkomstländer. 2019 var det materiella fotavtrycket i höginkomstländer ungefär 27 ton, vilket är över 13 gånger så mycket som i låginkomstländer. För att kunna möta denna enorma efterfrågan räcker inte resurserna i det egna landet, utan höginkomstländer förlitar sig på 9,8 ton råmaterial per person som utvinns på andra platser i världen.3
Rapporter från runt om i världen visar att statliga åtgärder för ekonomisk återhämtning har prioriterat och stöttat utvidgandet av företagsverksamhet på bekostnad av urfolk, deras mark, och miljön.4
Ett enormt matsvinn
Varje år försvinner eller slängs över 1 miljard ton mat i en värld där 1 av 9 människor är undernärda.5 Så mycket mat skulle kunna mätta 1 500 miljoner människor i ett år.6
Maten som försvinner eller slösas bort varje år står uppskattningsvis för 8 % av de årliga växthusgasutsläppen och det årliga marknadsvärdet beräknas till 940 miljarder dollar.5
1 miljard
ton mat slängs eller försvinner varje år.
1500 miljoner
människor skulle kunna mättas av den mat som slängs.
Matsvinnet sker globalt men ser olika ut beroende på land. I höginkomstländer sker det största matsvinnet när maten ska konsumeras hemma och på restauranger, medan matsvinnet i låginkomstregioner främst sker under hantering och förvaring.5
Regionen Afrika söder om Sahara har högst matosäkerhet i världen men har också den största mängden mat som går förlorad.7
Våra kläder förstör miljön
Världens modevarumärken producerar nästan dubbelt så mycket kläder i dag som för 20 år sedan. 8 Textilproduktionen beräknas stå för omkring 20 % av de globala vattenföroreningarna. Modeindustrin beräknas dessutom stå för 10 % av de globala koldioxidutsläppen. Det är mer än internationella flygningar och sjöfart tillsammans.9
Över 80 % av kläderna som säljs i Sverige produceras i länder utanför EU:s gränser.10 De flesta kläder som vi köper sys i länder där arbetarna saknar grundläggande rättigheter och har svårt att leva på sin lön.11
2700 liter
vatten går åt för att tillverka en t-shirt av bomull.
Det kan gå åt så mycket som 2 700 liter färskvatten – en persons dricksvattenbehov i 2,5 år – för att tillverka en enda t-shirt av bomull.9
Elektronik återvinns inte säkert
Elektroniska produkter används i högre utsträckning i dagens värld, men när det kommer till återvinning av produkterna uppstår stora hinder. Mängden elektronikskrot under 2019 var 7,3 kilogram per person. Av de återvanns endast 1,7 kilogram på ett miljövänligt sätt. På grund av bristande infrastruktur för återvinning av elektronik samt olagligt importerad elektronik är andelen säker återvinning lägre i låginkomstländer.7
Elektronik som olagligt importeras till låg- och medelinkomstländer hamnar ofta hos informella arbetare, som separerar och går igenom elektroniken för uttagande av värdefulla metaller och material. De informella metoderna kan ha farliga hälsokonsekvenser för arbetare.12
Globalt arbetar ungefär 18 miljoner barn och unga inom den informella elektroniksektorn och för dem är riskerna högre på grund av påverkan på deras fysiska och neurologiska utveckling.13
Utvinning av naturgummi i Liberia skadar människor och miljö
Naturgummi används i en mängd produkter, exempelvis bildäck och hushållsmaskiner. Men produktionen är förknippad med människorättskränkningar som barnarbete och land grabbing. Det är också en av de industrier som bidrar till mest vattenföroreningar.
Firestone Liberia driver världens största gummiplantage i Harbel, Margibi County. De är den största arbetsgivaren i Liberia och äger nästan 10 % av landets åkermarker. Tiotusentals människor bor på och omkring odlingsmarkerna, inklusive företagets 5 400 anställda.
Det brukade finnas bra och dåliga fiskesäsonger. Nu finns det bara dåliga säsonger.
En lokal fiskare till organisationen Swedwatch.
Firestones fabriker har haft bevisat negativa effekter på miljön i närheten. Vattenavfallet har hanterats på ett ohållbart sätt och höga halter av giftiga föroreningsämnen har släppts ut, vilket innebär en risk för lokalbefolkningens hälsa och försörjning. Människor har bland annat drabbats av infektioner, utslag och illamående. Deras mattrygghet och tillgången till rent dricksvatten har försämrats.
Transparensen och informationen från företagets sida har varit väldigt bristfällig. Firestone och moderbolaget Bridgestone hävdar att de varit omedvetna om vilka negativa effekter deras verksamhet har haft på lokalbefolkningens liv.14
13
13
Bekämpa klimatförändringarna
10 % av världens befolkning är ansvarig för nästan hälften av världens koldioxidutsläpp. Samtidigt riskerar 100 miljoner människor världen över att tvingas in i extrem fattigdom innan 2030 på grund av klimatförändringarna.
Vi är inte på rätt väg för att åtgärda klimatförändringarna
De globala utsläppen måste minska för att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader. Men enligt nuvarande nationella åtaganden kommer de globala utsläppen att öka med nästan 14 procent under resten av decenniet.1
Med de stigande temperaturerna kommer världen att uppleva allt fler extrema väderändringar. Det resulterar i smältande glaciärer, intensiva regnfall och stigande havsnivå, samt fler extrema väderhändelser.2
Mer än 100 miljoner människor världen över riskerar att tvingas in i extrem fattigdom innan 2030 på grund av klimatförändringarna, enligt Världsbankens uppskattningar.3
Visserligen fortsätter summan pengar som rika länder ger till låginkomstländer för en grön omställning att öka. Det gavs 10 % mer perioden 2017–2018 än perioden 2015–2016.4
Men löftet om att mobilisera 100 miljarder dollar årligen till låg- och medelinkomstländers klimatsatsningar har inte uppnåtts. Samtidigt lägger världens länder 423 miljarder dollar på att subventionera fossila bränslen, en summa som hade räckt till en covid-19-vaccindos till alla människor i världen.5
Mer än 100 miljoner människor världen över riskerar att tvingas in i extrem fattigdom innan 2030 på grund av klimatförändringarna.
Människor tvingas fly undan klimatförändringarnas konsekvenser
30,7 miljoner
människor tvingades fly inom sitt hemland på grund av naturkatastrofer år 2020.
2020 tvingades 30,7 miljoner människor fly inom sitt hemland på grund av naturkatastrofer. Störst antal internflyktingar till följd av klimathändelser finns i östra Asien och Stillahavsområdet:12 miljoner.6
Antalet människor som tvångsförflyttats på grund av naturkatastrofer är den högsta uppmätta siffran på ett årtionde. Under 2020 flydde 3 gånger så många personer på grund av naturkatastrofer som på grund av våld och konflikt.6
Under 2020 flydde 3 gånger så många personer på grund av naturkatastrofer som på grund av våld och konflikt.
Varför tvingas människor fly?
Tropiska cykloner
De flesta som tvingades lämna sina hem under 2020 på grund av naturkatastrofer bodde vid Bengaliska viken och Karibiska havet, där tropiska cykloner drev miljontals människor på flykt.
Monsunregn och översvämningar
Kraftiga cykloner, monsunregn och översvämningar slog till mot utsatta och tätbefolkade områden i bland annat Kina, Filippinerna och Bangladesh.
Aktiv orkansäsong
Den atlantiska orkansäsongen var den mest aktiva som någonsin uppmätts vilket förlängde regnsäsongerna i Mellanöstern och Afrika söder om Sahara. Miljontals människor tvingades lämna sina hem.6
De sårbara drabbas värst
De mest sårbara länderna påverkas mest av det förändrade klimatet. Afghanistan är ett av världens mest miljökatastrofdrabbade länder.7
Klimatkrisen är ojämlik
10 % av världens människor står för 48 % av världens utsläpp
Globalt är 10 % av världens befolkning ansvarig för nästan hälften av världens koldioxidutsläpp, i genomsnitt 31 ton per person och år. De 3,9 miljarder människor med minst utsläpp släpper bara ut 1,6 ton per person och år, vilket uppgår i 12 % av de totala utsläppen.8
I Nordamerika släpper en person i genomsnitt ut över 20 ton koldioxid per år, medan man i Syd- & Sydostasien släpper ut i genomsnitt 2,6 ton per person och år. I Afrika söder om Sahara handlar det om 1,6 ton.
Dessutom har de rikastes utsläpp ökat snabbt sedan 1990 över hela världen, medan de fattigastes utsläpp har ökat marginellt, eller i vissa länder till och med minskat.8
14
14
Hav och marina resurser
Havsnäringen bidrar till mattrygghet och hjälper till att utrota fattigdom. Men haven är allvarligt hotade. En tredjedel av alla fiskpopulationer är överexploaterade och havets döda zoner växer.
Havsnäringen bidrar till mattrygghet och hjälper till att utrota fattigdom. Över 3 miljarder människor är beroende av haven för sin försörjning.
Mänsklig aktivitet, ofta relaterad till jordbruk, har lett till övergödning av haven. Detta är skadligt för de människor som bor vid kusten, vilket är över 40 % av världens befolkning.1
40 %
av alla människor bor vid kusten.
3 miljarder
människor är beroende av haven för sin försörjning.
Men haven är allvarligt hotade. En tredjedel av alla fiskpopulationer är överexploaterade och havets döda zoner växer.2
Majoriteten av all förorening i våra hav kommer från land. Under 2021 visade en studie att 85 % av allt som skräpas ned är tillverkat av plast. Volymen av plast i havet förväntas vara dubbelt så stor år 2040.3
Nästan 500 miljoner människor är beroende av eller jobbar i koppling till småskaligt fiske, som står för 90 % av jobben inom fiske världen över. 97 % av allt småskaligt fiske äger rum i utvecklingsländer, och många upplever höga nivåer av fattigdom. På grund av pandemin upplevde fiskare svårigheter i att fånga, bearbeta och sälja sin fisk under längre perioder.3
Fiskenäringen är avgörande för Indonesien
Indonesien är världens näst största fiskproducent och ett av de sex länderna som ligger vid Koralltriangeln, ett område i västra Stilla Havet som är hem till världens största mångfald av korallrevsfiskar och korallarter. Över 120 miljoner människor är beroende av dessa vatten för allt från mat till turism och anställning.
Koralltriangeln hotas av överfiske, klimatförändringar, föroreningar och handel med vilda djur. Detta anstränger Indonesiens ekonomi och hotar indonesiernas försörjning och mattrygghet, inklusive de 12 miljoner människor som är anställda inom fiskeindustrin. Skadligt fiske bidrar till ekonomiska förluster på över 10 miljarder dollar för Indonesien varje år.4
15
15
Ekosystem och biologisk mångfald
Den biologiska mångfalden mår bättre och skogsskövlingen sker långsammare på mark som förvaltas gemensamt av urfolkens lokalsamhällen. Men systematiska mord på de som står upp för sitt urfolks markrättigheter ökar.
Skogen täcker 31 %1 av vår planets landyta och är källa för mat, skydd och energi åt 1,6 miljarder människor.2 Skogen spelar också en avgörande roll i lindringen av klimatförändringarna eftersom den agerar som kolsänka och suger upp koldioxid ur luften.
Men när skogar skövlas eller bränns snabbare än ny skog hinner växa släpps koldioxid ut i stället. Skogsskövling står för omkring 12 % av det totala utsläppet av växthusgaser.3
100 miljoner
hektar skog har förlorats de senaste 20 åren.
12 %
av växthusgasutsläppen beror på skogsskövling.
De senaste 20 åren har världen förlorat 100 miljoner hektarskog. Det motsvarar 1 miljon kvadratkilometer, vilket är ungefär lika stort som hela Egypten.2 Den huvudsakliga anledningen till att skogen skövlas är att marken ska användas för jordbruk, men även dåligt planerad infrastruktur är ett allvarligt hot.
Tre fjärdedelar av all landbaserad miljö och två tredjedelar av marina miljöer har påverkats av mänsklig aktivitet.4
Vem skyddar de som skyddar världens biologiska mångfald?
750 miljoner människor, ungefär en femtedel av alla som bor på landsbygden, bor i skogen. Denna siffra inkluderar 60 miljoner människor som tillhör ett urfolk.1 Skogsskövling innebär allvarliga konsekvenser för dessa människors liv och försörjning.
Urfolkens traditionella territorier omfattar omkring en fjärdedel av världens landyta och överlappar med områden som innehåller 80 % av planetens biologiska mångfald.5
25 %
av världens yta tillhör ett urfolk.
80 %
av planetens biologiska mångfald finns där.
Mängden inlagrad kol på markerna som ägs av världens urfolk uppgår till nästan 300 miljarder ton, vilket är 33 gånger så mycket som de globala energiutsläppen under ett år.6 I de områden i brasilianska Amazonas där staten har erkänt urfolkens äganderätt var skogsskövlingen11 gångerlångsammare än i andra delar.7
28 % av alla världens djur- och växtarter riskerar utrotning.2 Urfolken spelar alltså en avgörande roll i hållbar hantering av naturresurser och i kampen mot klimatförändringarna. Forskning har visat att den biologiska mångfalden mår bättre och att skogen erbjuder bättre kollagring på mark som förvaltas gemensamt av urfolkens lokalsamhällen.
Världens stater erkänner ofta inte urfolkens rätt att äga och nyttja sin mark.
Att skydda urfolkens gemensamma nyttjanderätt i stället för att främja privat ägande är alltså avgörande för biologisk mångfald och klimatet. Trots detta erkänner världens stater ofta inte urfolkens rätt att äga och nyttja sin mark.
I strid mot internationella överenskommelser utnyttjas nödsituationer som pandemin för att försvaga urfolkens rätt till sin mark. Staten ställer sig på industriernas sida och släpper på regleringar för att locka till sig utländska investerare. Medlemmar ur urfolken som protesterar blir arresterade och i allt större utsträckning mördade för att ha stått upp för sina rättigheter.
I Kambodja har Bunong-urfolket under 2021 genomgått intensiv press, då intresse och intrång av mark ökade för att göra om delar av Mondulkiri-provinsen till en turistdestination. Mutor, manipulation och tvång används av olika aktörer mot urfolket för att köpa upp marken för ett billigare pris. Dessa påtvingade försäljningar gäller för kommunalt land, skyddad natur och land som är registrerat hos myndigheter.8
16
16
Fredliga och inkluderande samhällen
1 % av världens befolkning har tvingats lämna sina hem till följd av våld, konflikt eller förföljelse. En fjärdedel av världens befolkning lever i ett konfliktpåverkat land och friheten i världen minskade för 17:e året i rad år 2022.
Friheten i världen minskade 2022 för 17:e året i rad. Länder som har pendlat mellan auktoritära styren och demokrati har sett hur demokratin minskar.1
Nästan 38 % av världens befolkning lever i ett land som inte räknas som fritt, vilket är den högsta siffran sedan 1997.2
Frihet mätt som sammanlagd poäng i den rankning som Freedom House tar fram.2
Människorättsförsvarare mördas
2022 rapporterades 401 mord på människorättsförsvarare, journalister och fackligtengagerade i 26 länder.3
48 % av människorättsförsvararna som mördades under 2022 försvarade sin mark, sitt urfolk eller miljörättigheter. 22% av alla mördade människorättsförsvarare tillhörde ett urfolk.4 Andra särskilt utsatta grupper är de som står upp för kvinnors och hbtqi-personers rättigheter.5
500 människor som tillhör ett urfolk har dödats sedan 2017 i bara 19 länder. Dessutom har över 400 människor från ett urfolk blivit godtyckligt inspärrade, över200 har blivit olagligt arresterade och över 1 600 har blivit hotade eller skrämda.6
Det är farligt att försvara sin mark och sina mänskliga rättigheter.
401
människorättsförsvarare, journalister och fackligt engagerade mördades 2022.
500
människor från ett urfolk har dödats sedan 2017.
Pressfriheten är hotad
2023 var pressfriheten helt blockerad eller allvarligt hämmad i 73 av 180 länder och begränsad i 55 länder. Sammanlagt utgör dessa länder 71 % av de undersökta länderna, vilket betyder att pressfriheten är allvarligt hämmad i 7 av 10 länder i världen. Spridning av desinformation och propaganda har haft stor påverkan på pressfriheten under 2023. 7
46 journalister och mediearbetare mördades i världen under 2023 i samband med sitt yrkesutövande. Just nu sitter 523 journalister och mediearbetare fängslade.8
46
journalister och mediearbetare mördades i sitt yrkesutövande 2023.
523
journalister och mediearbetare sitter fängslade.
Barn är utsatta
För första gången på 20 år ökar antalet barnarbetare. Det finns nu 160 miljoner barn som jobbar runt om i världen. 2016 var det 151,6 miljoner. Det innebär att nästan 1 av 10 barn i världen arbetar idag. Hälften är inblandade i farligt arbete.9
Nästan 1 av 10 barn i världen arbetar idag.
Enligt data från 2021 utgjorde barn uppskattningsvis 41 % av alla människor på flykt.10
Barns liv och utveckling tar ofta omätbar skada på grund av konflikt. Barn riskerar att utsättas för fysiskt och sexuellt våld, bristande tillgång till utbildning och trauma relaterad psykisk ohälsa.11
De försämrade ekonomiska förhållandena och nedstängningen av skolor som pandemin har inneburit beräknas ha ökat risken för brott mot barn. 2018 var 1 av 3 offer för människohandel barn.9
160 miljoner
barn i världen arbetar.
Hbtqi-personer upplever ökad otrygghet
Homosexualitet är kriminellt i 63 länder idag. I minst 6 länder är dödsstraff det högsta straffet för sexuella handlingar mellan samkönade.12
23 europeiska länder kräver tvångssterilisering av transpersoner innan deras könsidentitet erkänns juridiskt.13
Vissa regeringar har använt åtgärder mot covid-19 som en ursäkt för att ytterligare begränsa sårbara gruppers rättigheter och hbtqi-personer har hamnat i skottlinjen.14
Attacker mot hbtqi-personer
På senare år har det skett en tydlig ökning i attacker mot hbtqi-personer i länder drabbade av konflikt och våld. Många av dessa länder finns på listan över de som kriminaliserar sexuella handlingar mellan personer av samma kön. UNHCR rapporterar också en tydlig ökning i antalet asylsökande på grund av sexuell läggning eller könsidentitet.15
Rättigheter på tillbakagång
Enligt Human Rights Watch ökar den politiska homofobin och hbtqi-personers rättigheter är på tillbakagång. Polen och Ungern är aktuella exempel. Ungern har infört anti-translagstiftning och ett förbud för samkönade par att adoptera. Polens president jämförde hbtqi med en ideologi som är värre än kommunism och jobbar bland annat för att förbjuda information om hbtqi-frågor i utbildningssystemet.16
Homofobi
I mars 2020 arresterades 23 personer som bodde på ett härbärge för hbtqi-personer i Uganda under förevändningen att de bröt mot restriktionerna. Detta trots att det inte fanns några lagliga begräsningar på hur många personer som fick samlas inomhus hemma eller på härbärgen. Enligt människorättsaktivister låg homofobi bakom arresteringarna. Polisen sökte igenom boendet för bevis på homosexualitet och på en film syns områdets borgmästare slå de boende med en käpp.17
63 länder
ser homosexualitet som kriminellt.
1 % av världens människor har tvingats på flykt
71,1 miljoner
internflyktingar världen över 2022.
I maj 2023 hade över 110 miljoner människor, över 1 % av världens befolkning, tvingats lämna sina hem till följd av våld, konflikt, brott mot mänskliga rättigheter eller förföljelse. Den högsta siffran någonsin.18
2022 nådde antalet internflyktingar den rekordhöga siffran 71,1 miljoner världen över. Majoriteten har flytt från konflikt och våld, men klimatkatastrofer fortsätter att leda till ökad internflykt. 75 % av alla internflyktingar bor i endast 10 länder: Syrien, Afghanistan, Demokratiska republiken Kongo, Ukraina, Colombia, Etiopien, Jemen, Nigeria, Somalia och Sudan.19
Antalet flyktingar fortsätter att öka. Kriget i Ukraina har lett till en av de största flyktingkriserna i modern tid. 20 Kriget har tvingat nästan 17 miljoner människor på flykt, den högsta siffran som någonsin har registrerats för ett land. Under 2022 skedde 60% av alla internflyktingar i samband med konflikten i Ukraina. 21
Antal civila dödsfall i samband med konflikt ökade med 53% under 2022.
176 095
civila dog i världens 12 dödligaste konflikter mellan 2015 och 2020.
Ökat våld och fortsatt konflikt drabbar civila
Fortsatt konflikt drev människor på flykt i Demokratiska republiken Kongo, Syrien och Afghanistan, medan ökat våld och växande extremistgrupper i Etiopien, Mocambique och Burkina Faso ledde till några av världens snabbast växande interna flyktingkriser.22
Minst 176 095 civila dog i världens 12 dödligaste konflikter mellan 2015 och 2020.23För första gången sedan 2015 ökade antalet civila dödsfall i samband med konflikt under 2022. Minst 16 998 har beräknats dött under 2022, en ökning med hela 53 % från 2021. Ökningen beräknas till stor del ha orsakats av kriget i Ukraina men även i Afrika söder om Sahara ökade civila dödsfall med 23 %.18
Kriget i Ukraina drabbar civilbefolkningen hårt. FN rapporterar att sedan krigets start i februari 2022 till september 2023 har 17 748 civila skadats och 9 701 dödats. Bristande information och förseningar i rapportering gör att den verkliga siffran kan vara betydligt högre.24
17
17
Genomförande och globalt partnerskap
Redan innan pandemin beräknade FN att det saknades 2 500 miljarder dollar varje år fram till 2030 för att nå de Globala målen i låg- och medelinkomstländer. Finansieringsgapet är nu ännu större.
Skatteintäkter är alla länders viktigaste finansieringskälla
200 miljarder
dollar försvinner i låginkomstländer varje år på grund av skatteflykt.
Skatteintäkter är alla länders viktigaste finansieringskälla för att nå de Globala målen men de är för små i låginkomstländerna. I låg- och medelinkomstländer är skatteintäkternas andel av BNP endast 15 till 20 %. I högre inkomstländer är den siffran över 30 %.1
Samtidigt tappar länder viktiga resurser på grund av skatteflykt. Beräkningarna av hur stora förlusterna är varierar. IMF uppskattar låginkomstländers skatteförluster till runt 200 miljarder dollar per år.2
För låginkomstländer kommer skatteintäkter inte att räcka som enskild källa för att finansiera de Globala målen. Internationellt bistånd spelar därför fortsatt en viktig roll för att finansiera välfärd och offentlig sektor.3
Utländska investeringar når i mindre utsträckning låginkomstländer
Investeringar behövs för att finansiera hållbar utveckling. De driver ekonomisk utveckling och är avgörande för arbetstillfällen, försörjning och omställning till ekologisk hållbarhet.
Internationella direktinvesteringar, det vill säga de investeringar som företag gör i ett annat land, minskade med 40 % globalt under 2020 men återhämtade sig under 2021. Den största återhämtningen skedde i höginkomstländer. Nästan tre fjärdedelar av den totala ökningen av utländska direktinvesteringar registrerades i höginkomstländer – mer än 500 av718 miljarder dollar. Låginkomstländer, särskilt de minst utvecklade länderna, såg en mer blygsam återhämtningstillväxt.4
Världens biståndsgivare är långt ifrån sitt löfte
Det internationella biståndet till låg- och medelinkomstländer ökade med 15,3 % under 2022 och nådde 206 miljarder dollar. Men av detta stod hela 14,2 % eller 29,3 miljarder dollar för inhemska kostnader för flyktingmottagande, vilket innebär att pengarna stannar inom givarlandet. Biståndet till de minst utvecklade länderna, som har svårast att nå målen på egen hand, minskade med 0,7 %. Bistånd till Afrikanska länder minskade med hela 7,4 %.5
Trots det är givarländerna långt ifrån löftet om att ge 0,7 procent av bruttonationalinkomsten (BNI) till internationellt bistånd.6 Givarländernas sammanlagda bistånd nådde endast upp till 0,37 procent av deras kombinerade BNI 2022.5
Världens länder har helt olika förutsättningar att bemöta pandemins konsekvenser
Medan höginkomstländer rullat ut enorma stödpaket står många låg- och medelinkomstländer idag inför en akut skuldkris.
Den offentliga skulden ökade i 108 av 116 låg- och medelinkomstländer under 2020. Ett 60-tal länder betalar av mer på sina lån än de satsar på sjukvård, enligt Eurodad. Detta mitt under en pandemi, där varje krona till en ohållbar skuldbörda är en krona mindre till återhämtning, hälsa, utbildning och livsmedelsförsörjning.7 I november 2022 var mer än hälften (37 av 69) av världens fattigaste länder antingen i riskzonen för, eller redan i, skuldproblem.5
Skuldnivåerna har blivit ohållbara och undergräver möjligheten att göra de investeringar som behövs för att uppfylla åtagandena i Agenda 2030.
Ett 60-tal länder betalar av mer på sina lån än de satsar på sjukvård.
Vilka syns inte i statistiken?
Om vi ska ha en chans att nå de Globala målen behöver vi veta var insatserna behövs mest och vilka vi måste nå för att inte lämna någon utanför.
Ditt kön, din ålder, din sexualitet, var du bor och om du lever med några funktionsnedsättningar är exempel på faktorer som påverkar dina livsvillkor. Därför behöver dessa faktorer synas i statistiken.
Men så är inte alltid fallet. Ibland finns inga tillförlitliga siffror alls. Över 110 låg- och medelinkomstländer saknar ett fungerande system för folkbokföring.1
Ofta är det de mest utsatta grupperna som inte syns. Pandemin har ytterligare försvårat insamlingen av statistik, och för att kunna nå de som riskerar att lämnas utanför krävs insatser för att se till att alla räknas.
Vilka lämnas utanför i statistiken?
De med minst tillgångar
De tjugo procenten med minst tillgångar står för 55 % av alla oregistrerade födslar.2 Det betyder att barn som kanske behöver hjälp inte får det. 1,1 miljarder människor i världen saknar en officiell ID-handling, och 78 % av dem beräknas bo i Asien och Afrika söder om Sahara – just där globala utvecklingsinsatser behövs som mest.3
Äldre människor
Covid-19:s direkta hälsoeffekter slog hårdast mot de äldre, men ändå saknar många länder data uppdelad på ålder. Efter ett helt liv av ojämställdhet är äldre kvinnor ofta särskilt utsatta och deras obetalda och informella arbete syns sällan. Bättre data krävs för att säkerställa att de äldre inte lämnas utanför i arbetet med de Globala målen.
Hbtqi-personer
En av de grupper som det finns minst konkret statistik om är hbtqi-personer. Det innebär att många av de rättighetskränkningar som hbtqi-personer runt om i världen står inför på grund av exkludering och stigmatisering inte uppmärksammas.
Kvinnor
Vi har för lite siffror på ojämställdheten i världen. 54 av indikatorerna under de Globala målen är könsspecifika, men bara i relation till tio av dessa finns tillräckligt med data. En särskild stor utmaning är att mäta förekomsten av våld mot flickor och kvinnor.4
Migranter och människor på flykt
Siffror om människor på flykt är i allmänhet ofta bara uppskattningar, och det går därför inte att veta exakt hur deras situation har försvårats under covid-19-pandemin, eller vad som behöver göras för att förbättra den.
De som bor i slumområden
Brist på till exempel infrastruktur och bredbandsuppkoppling gör det svårt att samla in data om människors liv i slumområden, vilket bara förvärrar ojämlikheterna eftersom det blir svårare att veta vilka åtgärder som behövs där.
De med en funktionsnedsättning
Denna grupp har länge varit osynlig. Trots ett stärkt åtagande att förbättra deras situation vet vi fortfarande för lite om dessa en miljard människor.5 Det är exempelvis omöjligt att säkert veta hur många barn med en funktionsnedsättning som inte går i skolan.
Urfolk
Enligt FN:s särskilda rapportör för urfolks rättigheter saknas ofta statistik som beskriver urfolks situation. Bristen på statistik innebär att urfolk är osynliga och att staten inte tar hänsyn till deras specifika situation när olika åtgärder införs, exempelvis för att lindra pandemins inverkan.
För att nå löftet om att ingen ska lämnas utanför krävs både mer resurser och mer politisk vilja att se till att resurserna fördelas och används på ett hållbart och rättvist sätt. Det här är våra rekommendationer till svenska beslutsfattare.
Vi måste återgå till åtagandet om att avsätta en procent av Sveriges BNI till internationellt bistånd. Om vi ska nå de Globala målen och ha en chans att utrota fattigdom behöver vi satsa mer på internationellt bistånd, inte mindre.
Påverka för att EU totalt sett ska möta sitt åtagande om 0,7 procent av BNI i internationellt bistånd varav minst 0,2 procent av EU:s BNI ska gå till de minst utvecklade länderna.
Utan civilsamhället tystnar demokratin
Ge långsiktigt stöd till organisationer och rörelser i det civila samhället. Däribland oberoende organisationer och rörelser som drivs av kvinnor, hbtqi-personer, etniska och religiösa minoriteter, urfolk, personer med funktionshinder, barn och unga, migranter och flyktingar, med flera diskriminerade eller missgynnade grupper.
Svenskt bistånd måste vara flexibelt och kunna stödja nya strategier och innovativa sätt att verka bland civilsamhället. För att kunna verka i en allt mer fientlig miljö tvingas organisationer göra snabba anpassningar av sin verksamhet och utveckla nya sätt att arbeta på. Biståndet ska kunna anpassas snabbt till förändringar i den lokala kontexten.
Bistånd dit andra pengar inte når
Stärk stödet till utbildning, hälsovård och breda sociala trygghetssystem, särskilt i låginkomstländer.
Ge långsiktigt stöd till uppbyggnad och stärkande av effektiva, inkluderande och tillgängliga offentliga institutioner som fungerar enligt rättsstatens principer och motverkar korruption, i både låg- och medelinkomstländer.
Klimatfinansiering som inte lämnar någon utanför
Säkerställa att klimatfinansiering når de mest utsatta länderna och grupperna.
Verka för en balans mellan åtgärder för anpassning, kompensation för negativa klimateffekter respektive omställning, där merparten bör gå till anpassning och kompensation.
Låt bistånd vara bistånd
Driv på i forum som OECD DAC, EU och FN för att alla biståndsgivares finansiering i högre utsträckning ska ha Leave no one behind som utgångspunkt för prioriteringar.
Sluta ta pengar ur biståndet för att täcka inhemska kostnader för flyktingmottagande. Sverige har råd att ge skydd till utsatta människor som flyr till Sverige utan att ta från biståndsbudgeten.
Vi bjuder på kakor! Om det är okej klickar du bara på "Acceptera alla". Du kan välja vilken typ av kakor du vill ha genom att klicka på "Inställningar".
