När Agenda 2030 och de 17 Globala målen antogs lovade världens ledare inte bara att avskaffa extrem fattigdom, att lösa klimatkrisen och att främja fred och rättvisa, utan också att minska ojämlikheter i världen.

Världens ledare gjorde ett åtagande om “Leave no one behind” – de lovade att ingen ska lämnas utanför utvecklingen och att de ska sträva efter att nå dem som är längst ifrån först. Det betyder att inget av de Globala målen kan anses vara uppfyllt om det inte är uppfyllt för alla. Att hålla detta löfte kommer att gynna alla.  

Stora framsteg har gjorts men de har inte kommit alla till del. Den pågående pandemin har tagit oss ännu längre ifrån att se till att ingen lämnas utanför. Men hur ser det egentligen ut? Vad säger statistiken? Och vad behöver göras? 

Våra rekommendationer

Hur ser vi till att ingen lämnas utanför? Längst ner på sidan hittar du våra rekommendationer till svenska beslutsfattare.

1
1

Ingen fattigdom

Innan pandemin täcktes bara hälften av världens befolkning av någon form av grundläggande socialt skydd. Nu ökar den extrema fattigdomen för första gången på 20 år. Barn, kvinnor och äldre är några av de grupper som drabbats särskilt hårt.

Extrem fattigdom ökar för första gången på 20 år

Stora framsteg har gjorts de senaste 20 åren. Antalet människor i världen som lever i extrem fattigdom, det vill säga på mindre än 18 kronor om dagen, har minskat med mer än en miljard1 Men redan innan pandemin avtog takten för fattigdomsminskningen. Vi är inte på rätt väg för att avskaffa fattigdom innan år 2030.

På grund av pandemin är vi ännu längre från målet.2

711

miljoner människor, nästan 1 av 10 i världen, beräknades leva i extrem fattigdom.

Ytterligare 97 miljoner människor beräknas ha hamnat i extrem fattigdom under 2020. 60 % av dem bor i södra Asien. Det innebär att 711 miljoner människor, nästan 1 av 10 i världen, beräknades leva i extrem fattigdom.

De flesta bor i Afrika söder om Sahara.3


En sjukhusräkning kan försätta människor i fattigdom

Sjukdom är en vanlig orsak till att människor hamnar i fattigdom. Över 900 miljoner människor lägger minst 10 % av sin hushållsbudget på sjukvård.2 Omkring 100 miljoner människor tvingas in i extrem fattigdom varje år på grund av sjukvårdskostnader.4


Den sociala tryggheten är ojämnt fördelad

Sociala trygghetssystem, som till exempel sjukpenning, pensioner och barnbidrag, är avgörande för att minska fattigdomen.

2020 täcktes bara halva världens befolkning av någon typ av grundläggande skydd, vilket innebär att 4 miljarder människor står helt utan skyddsnät.2

Skillnaden är stor mellan olika delar av världen. Andel av befolkningen som täcktes av någon typ av social trygghet innan pandemin var 85 % i höginkomstländer och 13 % i låginkomstländer.2 För att kunna garantera grundläggande socialt skydd åt alla behöver låginkomstländer i genomsnitt investera ytterligare 77,9 miljarder dollar varje år.5

85 %

av befolkningen i höginkomstländer täcktes av någon typ av social trygghet innan pandemin.

13 %

av befolkningen i låginkomstländer täcktes av någon typ av social trygghet innan pandemin.

Pandemin har gjort ojämlikheterna ännu tydligare. Även om någon form av social skyddsåtgärd infördes i stort sett överallt hade alla länder olika möjlighet att agera. Summan som spenderades på krisrelaterat socialt skydd under 2020 var 525 dollar per capita i höginkomstländer, 26 dollar per capita i lägre medelinkomstländer och 6 dollar per capita i låginkomstländer.6

En övervägande majoritet av bidragen som låg- och medelinkomstländer tillhandahöll under pandemin räckte inte till för att möta ens de grundläggande behoven. På många håll tog de sociala skyddspaketen inte hänsyn till att exempelvis kvinnor, barn, urfolk och människor med en funktionsnedsättning är särskilt utsatta och har andra behov.5

Pandemin har gjort fattigdomen mer ojämställd

Kvinnor löper större risk att förlora sina jobb och täcks mer sällan av sociala skyddsnät. Innan pandemin var andelen kvinnor som lever i fattigdom på väg att minska. Men i september 2020 förutspådde UNDP och UN Women att andelen i stället skulle öka mellan 2019 och 2021, från 398,5 till 435 miljoner.7 Det innebär att skillnaden i andelen män och kvinnor mellan 25 och 34 år som lever i extrem fattigdom skulle öka till 118 kvinnor på 100 män.8

Över hela världen lever fler arbetande kvinnor än män i extrem fattigdom. 41 % av alla arbetande kvinnor lever i extrem fattigdom i låginkomstländer, i jämförelse med 38 % av männen.9

34 %

av arbetande kvinnor i de minst utvecklade länderna lever i extrem fattigdom.


Vilka har drabbats hårdast av pandemins konsekvenser?

Barn löper större risk att leva i fattigdom

2017 levde 18 % av alla barn under 18 år i extrem fattigdom, i jämförelse med 8 % av alla vuxna.10 Antalet barn som lever i ett fattigt hushåll beräknas ha ökat med 142 miljoner under 2020.11

De flesta människor med en funktionsnedsättning lever i fattigdom

15 % av alla människor i världen lever med en funktionsnedsättning. 80 % av dem lever i fattigdom.

Alla tillgängliga studier visar att personer med en funktionsnedsättning konstant lämnas utanför när det kommer till hälsa, utbildning, välstånd och möjlighet till deltagande i samhällslivet.12

De äldre är särskilt utsatta

Inkomstförluster i kombination med begränsade pensionssystem har gjort att många av de som tvingats in i extrem fattigdom under pandemin sannolikt är äldre. Globalt får 67 % av alla äldre människor en pension, medan det i det flesta låginkomstländer handlar om färre än 20 %.

67 %

av befolkningen får en pension globalt.

20 %

av befolkningen får en pension i låginkomstländer.

Fler än 1 av 10 som lever i extrem fattigdom tillhör ett urfolk

Det finns mellan 370 och 500 miljoner människor i över 90 länder som tillhör ett urfolk. Fler än 1 av 10 av dem lever i extrem fattigdom.

Ursprungsfolkens förväntade livslängd är upp till 20 år kortare.

Trots att de bara utgör 5 % av världens befolkning utgör de 15 % av alla som lever i extrem fattigdom.

På grund av social utsatthet är urfolkens förväntade livslängd upp till 20 år kortare än övriga befolkningens.13

2
2

Ingen hunger

Hungern ökade redan innan utbrottet av covid-19. Nu beräknas ytterligare mellan 70 och 161 miljoner människor ha upplevt hunger som en konsekvens av pandemin. Att inte ha tillräckligt med mat är 10 % vanligare bland kvinnor.

Hungern i världen ökar

Hungern ökade i världen redan innan pandemin. 2014 levde 607 miljoner människor i hunger. 2019 var siffran 650 miljoner. Nedstängningar till följd av pandemin har försämrat tillgången till mat och gjort det svårare för människor att försörja sig.

Ytterligare mellan 70 och 161 miljoner människor beräknas ha upplevt hunger som en konsekvens av pandemin.1

874 miljoner

människor hade inte tillräckligt att äta i mars 2022.

Enligt World Food Programme hade 874 miljoner människor inte tillräckligt att äta i mars 2022.2

1 av 3 människor, 2,37 miljarder, lever i matotrygghet, vilket innebär att de går utan mat eller saknar möjlighet att äta en hälsosam och balanserad kost.

Detta är en ökning med nästan 320 miljoner sedan 2019.3

66 %

av befolkningen i Afrika söder om Sahara levde i matotrygghet 2020.

41 %

av befolkningen i Latinamerika och Karibien levde i matotrygghet 2020.

66 % av befolkningen i Afrika söder om Sahara lever i matotrygghet. Men siffrorna har stigit snabbast i Latinamerika och Karibien, från 25 till 41 % mellan 2014 och 2020.4

Världen står inför en svältkatastrof

Vid slutet av 2021 befann sig 45 miljoner människor på gränsen till svält och riskerar att dö om inget görs.

Detta är en ökning med 3 miljoner sedan i början av året och med 18 miljoner sedan 2019.

Pandemin har ökat osäkerheten, men de växande svältkatastroferna i världen drivs i huvudsak på av krig och konflikt, menar World Food Programme.5

Hungern är ojämlik

Förekomsten av matotrygghet är 10 % högre bland kvinnor, och den siffran har stigit från 6 % 2019.6

Om alla kvinnliga bönder hade samma resurser som män skulle de kunna producera mat till ytterligare 150 miljoner människor, enligt FN:s World Food Programme uträkning.7

I juni 2021 beräknade Unicef att ytterligare 6,7 miljoner barn under 5 år riskerar att drabbas av den allvarligaste formen av undernäring under de kommande 12 månaderna. Det innebär en ökning med 14 % och skulle kunna leda till att ytterligare 10 000 barn dör varje månad. Hårdast drabbat är Afrika söder om Sahara och södra Asien.8

Katastrofer samverkar

De flesta som levde i akut matotrygghet 2019 bodde i länder som påverkades av

  • Konflikt: 77 miljoner 
  • Klimatförändringar: 34 miljoner
  • Ekonomisk kris: 24 miljoner9

Att antalet undernärda ökade redan innan pandemin kan kopplas till att allt fler länder, främst i Afrika söder om Sahara, drabbas av konflikt och extremväder samtidigt.10

Under pandemin har hungern ökat mest där dessa faktorer samspelar.

3
3

God hälsa och välbefinnande

Hälsan i världen har förbättrats påtagligt de senaste 30 åren. Men på många håll har pandemin satt stopp för den positiva utvecklingen. I södra Asien beräknas ytterligare 228 000 barnadödsfall ha inträffat under 2020.

Hälsan i världen har förbättrats påtagligt sedan 1990 och den förväntade livslängden har ökat. Vi har blivit bättre på att hantera smittor som malaria och HIV.

Mellan 2000 och 2019 halverades barnadödligheten, från 76 till 38 dödsfall per 1 000 födda barn. En anledning till detta är att allt fler födslar assisteras av läkare, barnmorskor eller sjuksköterskor.1

Barnadödlighet (dödsfall per 1 000 födda barn)

Har pandemin satt stopp för framstegen?  

Pandemin har inneburit ett avbrott i viktig hälsovård eftersom resurser ställts om för att möta covid-19. Tillgången till sexuell- och reproduktiv hälsovård, inklusive mödravård och stöd till de som utsatts för könsrelaterat våld, är central för kvinnors välmående. Men man räknar med att pandemin kan ha inneburit en förlust på 10 års framsteg inom detta område.2

113400

ytterligare mödradödsfall inträffade under pandemins första år på grund av avbrott i sjukvården.

228000

ytterligare barnadödsfall beräknas ha inträffat under 2020 i södra Asien.

UNFPA räknar med att ytterligare 113 400 mödradödsfall inträffade under pandemins första år på grund av avbrott i sjukvården.3 I södra Asien beräknas ytterligare 228 000 barnadödsfall ha inträffat under 2020.4 

Omkring 80 miljoner barn under ett år riskerar att gå miste om livräddande vaccin i åtminstone 68 länder.5

Avbrott i reproduktiv hälsovård drabbar kvinnor  

Innan pandemin räknade man med att 218 miljoner kvinnor mellan 15 och 49 år i låg- och lägre medelinkomstländer hade behov av preventivmedel som inte möttes.6

Nu har situationen förvärrats. UNFPA har räknat ut att en sex månader lång lockdown i genomsnitt leder till att ytterligare 47 miljoner kvinnor i låg- och medelinkomstländer förlorar tillgång till preventivmedel.7

7 av 10 länder över hela världen upplevde störningar i preventivmedelstjänster till följd av pandemin.8 Under pandemins första år påverkades 12 miljoner kvinnor i låg- och medelinkomstländer av störningarna, vilket ledde till omkring 1,4 miljoner oönskade graviditeter.2 

I Malawi ledde skolstängningar och begränsade hushållsresurser till en ökning av antalet tonårsgraviditeter med 11 % mellan januari och augusti 2020, i jämförelse med samma period 2019. De flickorna kommer förmodligen aldrig tillbaka till skolan.9

Skillnaden är stor mellan länder   

Världen har investerat för lite i hälso- och sjukvårdssystem, vilket har försämrat vår förmåga att bemöta pandemin och erbjuda livsviktig sjukvård åt alla.  

Innan pandemin saknade hälften av världens befolkning tillgång till grundläggande hälso- och sjukvård.10

I många regioner finns det alldeles för få anställda inom sjukvården.

I Afrika söder om Sahara går det 10 sjuksköterskor och barnmorskor på 10 000 invånare, medan siffran är 150 per 10 000 invånare i Nordamerika.1

Antalet sjuksköterskor och barnmorskor på 10 000 invånare

Den ojämlika fördelningen av vaccin talar ett tydligt språk 

Andel av befolkningen som fått åtminstone en vaccindos mot covid-19 i februari 2022 var 68 % i höginkomstländer och 12 % i låginkomstländer. En högre vaccinjämlikhet är nödvändig, inte bara för att rädda liv, utan även för att driva på en snabbare och mer rättvis återhämtning efter pandemin.11  

Kostnaden för att ge en person två vaccindoser är i genomsnitt 3,7 dollar. Detta innebär en stor finansiell börda för låginkomstländer som skulle behöva öka sina hälsoutgifter med mellan 30 och 60 % för att vaccinera 70 % av sin befolkning. I höginkomstländer behöver utgifterna bara öka med knappt 1 %.12

Vaccinerade i höginkomstländer

Vaccinerade i låginkomstländer

De som faller mellan stolarna  

Under 2020 hade totalt 82,4 miljoner människor tvingats lämna sina hem.13

Det finns dessutom miljontals statslösa personer i världen. Dessa människor saknar ofta tillgång till den formella ekonomin och därmed hälso- och sjukvårdssystemen. Människor på flykt är särskilt utsatta eftersom de ofta lever trångt och i länder där sjukvården är svag och överansträngd.14 

82,4 miljoner

människor tvingades lämna sina hem under 2020.

Människor med funktionsnedsättning löper…

3 gånger större

risk att inte ha tillgång till den hälsovård de behöver.

4 gånger större

risk att behandlas illa av sjukvården.

Om vi ska uppnå mål 3 om god hälsa och välbefinnande åt alla är det avgörande att vi inkluderar människor med en funktionsnedsättning.

Denna grupp löper nämligen tre gånger större risk att inte ha tillgång till den hälsovård de behöver.15 Dessutom löper de fyra gånger större risk att behandlas illa av sjukvården och dubbelt så stor risk att ha betydligt högre sjukvårdskostnader än de har råd med.16

4
4

God utbildning

Pandemin har raderat 20 års framsteg inom utbildning globalt. 2020 hamnade ytterligare 101 miljoner barn i grundskoleålder under gränsen för läskunnighet. 11 miljoner flickor kommer aldrig återvända till skolan

En stor majoritet av världens barn går ut skolan. Innan pandemin ökade siffran, men för långsamt. Andel barn som har gått ut grundskolan var 82 % år 2010 och 85 % år 2019.1

Andel barn som har gått ut grundskolan:

Nu har trenden vänt. Pandemin har raderat 20 års framsteg inom utbildning globalt.

2020 hamnade ytterligare 101 miljoner barn i grundskoleålder under gränsen för läskunnighet. Bara 45 % av världens barn når minimumkraven för läskunnighet idag.1

101 miljoner

barn hamnade under gränsen för läskunnighet 2020.

Nästan 2/3 av barnen som hamnar efter i lärandet på grund av pandemin bor i Asien.

I Latinamerika och Karibien sjönk läskunnigheten hos barn från 70 % till 53 % mellan 2019 och 2020. I Afrika söder om Sahara ligger läskunnigheten på 15 %.1    

Sedan pandemin började har 65 % av regeringarna i låg- och lägre medelinkomstländer och 35 % av regeringarna i hög- och högre medelinkomstländer begränsat finansieringen av utbildning.2

Vilka barn lämnas utanför?  

När skolor stänger, som under pandemin, är det barn som lever i fattigdom som är mest utsatta. De riskerar att aldrig börja skolan igen utan tvingas istället arbeta eller gifta sig. 

27 miljoner

barn som lever i ett konfliktdrabbat område går inte i skolan.

Att skolorna stängt under pandemin har även ökat barriärerna för de barn som tvingats fly från sina hem. Det är mindre sannolikt att de har tillgång till alternativa metoder för inlärning.

Uppskattningar visar att 1 av 3 barn med en funktionsnedsättning inte går i skolan.3

54 % av alla med en funktionsnedsättning är läskunniga, i jämförelse med 77 % av alla utan en funktionsnedsättning.4 Detta beror bland annat på stigmatiseringen kring människor med funktionsnedsättning och att skolorna inte är tillgängliga för barn med särskilda behov.5

54 %

av alla med en funktionsnedsättning är läskunniga.

77 %

av alla utan en funktionsnedsättning är läskunniga.

Flickor har fortfarande sämre tillgång till utbildning  

Allt fler flickor går i skolan. Antalet flickor i grundskoleålder som inte går i skolan minskade med 34,8 miljoner mellan 1995 och 2019.6  

Antal flickor i grundskoleålder som inte går i skolan: 

Men flickor har fortfarande mindre sannolikhet att gå ut skolan. Bara i 49 % av världens länder har lika stor andel flickor och pojkar fått en grundskoleutbildning.7

11 miljoner

Pandemin beräknas leda till att 11 miljoner flickor aldrig återvänder till skolan.8

Internetuppkoppling: central men ojämlik  

Unesco räknar med att 40 % av alla elever vars skolor stängde i maj 2020 saknar tillgång till internet. Barn utan internetuppkoppling utesluts från lärandet när skolorna stänger. I Afrika söder om Sahara saknar 80 % av alla elever tillgång till internet, jämfört med 15 % i Västeuropa och Nordamerika.9  

80 %

av alla elever i Afrika söder om Sahara saknar tillgång till internet.

15 %

av alla elever i Västeuropa och Nordamerika saknar tillgång till internet.

Att jämna ut glappet i digital tillgänglighet skulle kunna minska antalet barn som inte utbildas med två tredjedelar.10 Och det skulle bara kosta 1 % av summan som lagts på olika finansiella stödpaket under pandemin.11 

5
5

Jämställdhet

1 av 3 kvinnor har utsatts för fysiskt eller sexuellt våld någon gång sedan de var 15 år. Våldet mot kvinnor har ökat under pandemin. Samtidigt riskerar ytterligare 10 miljoner flickor att tvingas in i barnäktenskap.

På många sätt har kvinnor drabbats hårdast av pandemin. De tjänar mindre och har mindre jobbsäkerhet, deras reproduktiva hälsa försämras och det könsrelaterade våldet ökar. Kvinnor får också bära den tyngsta bördan av det ökade hemarbetet.  

I snitt utför kvinnor redan 3 gånger mer hemarbete än män.1

31 timmar

Kvinnors obetalda barnomsorg beräknas ha ökat från 26 till 31 timmar i veckan under pandemin.

Våld i hemmet ökar  

1 av 3 kvinnor, 736 miljoner, har utsatts för fysiskt eller sexuellt våld någon gång sedan de var 15 år.

Våldet mot kvinnor har ökat under pandemin.2

Kontakten med stödlinjer som stöttar kvinnor som utsatts för våld i hemmet har ökat med 40 % i Malaysia, 50 % i Kina och Somalia och 79 % i Colombia.1

Den ökade utsattheten för personer på flykt har lett till mer våld i hemmet.

I Afghanistan rapporterade 97 % av de kvinnor som tvingats lämna sina hem att de upplevt en ökning av våldet från en intim partner under pandemin. 73 % av kvinnorna i en studie från 15 afrikanska länder uppgav samma sak.3  

Fler flickor utsätts för kvinnlig könsstympning och tvingas gifta sig

Skolan erbjuder olika trygghetssystem och fungerar ofta som en plats att söka skydd på. När skolor stänger samtidigt som familjers ekonomi försämras blir flickor därför mer utsatta. Risken att exempelvis bli bortgift eller utsättas för könsstympning ökar.   

Förekomsten av barnäktenskap har minskat de senaste tio åren. Men innan pandemin var 100 miljoner flickor på väg att tvingas in i barnäktenskap. Ytterligare 10 miljoner flickor löper nu denna risk.4

Nedstängningar av skolor och andra offentliga anläggningar, avbrott i hjälpprogram och brist på social kontakt innebär även att flickors risk att utsättas för könsstympning ökar.  

UNFPA räknar med att antalet flickor som räddades från könsstympning minskade med 43 % 2020 i jämförelse med 2019.5

2 miljoner

fall av kvinnlig könsstympning som hade kunnat undvikas riskerar att inträffa under de kommande tio åren.

Kvinnor med funktionsnedsättning
lämnas utanför

I låginkomstländer lever 1 av 5 kvinnor med en funktionsnedsättning.70 Situationen för dessa kvinnor var särskilt svår redan innan pandemin.6

Om man jämför med män utan en funktionsnedsättning löper kvinnor med en funktionsnedsättning:

  • Tre gånger så stor risk att inte få sina vårdbehov uppfyllda
  • Tre gånger så stor risk att inte vara läskunniga
  • Dubbelt så stor risk att inte ha en anställning
  • Dubbelt så stor risk att inte ha tillgång till internet.7
6
6

Rent vatten och sanitet för alla

Andelen av världens befolkning som har tillgång till vatten och sanitet ökar men fördelningen är ojämlik. 85 % av alla världens stadsbor hade tillgång till säkert dricksvatten 2017, i jämförelse med bara 53 % av de som bor på landsbygden.

Framsteg görs, men utmaningar kvarstår

2020 saknade 2 miljarder människor fortfarande tillgång till säkert dricksvatten, 3,6 miljarder människor saknade tillgång till säkra sanitetstjänster som dusch och toalett, och 2,3 miljarder människor saknade möjlighet att ta hand om sin grundläggande hygien.1

Andelen av världens befolkning som har tillgång till säkert dricksvatten, sanitet och möjlighet att ta hand om sin grundläggande hygien ökar. Men de senaste 100 åren har det globala vattenanvändandet ökat mer än dubbelt så snabbt som befolkningsmängden.1 

I tacklandet av pandemin har detta inneburit ett stort problem. När pandemin började saknade hälften av alla vårdinrättningar i de 48 minst utvecklade länderna rent vatten, och bara 2 av 5 kunde erbjuda grundläggande sanitetstjänster.1

2 miljarder

människor saknar tillgång till dricksvatten.

3,6 miljarder

människor saknar tillgång till sanitetstjänster.

Tillgången till dricksvatten är begränsad på landsbygden

Det skiljer sig mellan stad och landsbygd. 85 % av alla världens stadsbor hade tillgång till säkert dricksvatten 2017, i jämförelse med bara 53 % av alla i världen som bor på landsbygden.2 

Hälften av de som saknar rent dricksvatten bor i Afrika söder om Sahara.1 

Andel av befolkningen med tillgång till säkert dricksvatten i städer

Andel av befolkningen med tillgång till säkert dricksvatten på landsbygden

39 % av undersökningsdeltagarna i Kenya rapporterade att menshygien ses som ett andrahandsbehov.

Brist på vatten drabbar kvinnor och flickor eftersom de ofta är ansvariga för familjens vattenförsörjning. Detta ansvar leder till förlorade inkomstmöjligheter och missade skoldagar. 

Även flickor och kvinnors förmåga att ta hand om sin hygien under sin menstruation har påverkats av åtgärderna för att stoppa pandemin. 

38 % av alla som deltog i en undersökning i Tanzania och 48 % i Uganda uppgav att det inte finns pengar över till mensskydd.3

Andra faktorer som försvårar situationen är brist på vatten och rena, privata och trygga offentliga sanitetsanläggningar. 39 % av undersökningsdeltagarna i Kenya rapporterade att menshygien ses som ett andrahandsbehov och att vatten i första hand måste uppfylla andra behov som att tvätta, laga mat och att ta hand om övrig hygien.3

7
7

Hållbar energi för alla

Tillgången till elektricitet och säker teknik för matlagning ökar. Men 759 miljoner människor saknar fortfarande el och 3,8 miljoner människor dör fortfarande varje år på grund av hushållets exponering för avgaser och rök från smutsiga spisar.

Mellan 2010 och 2019 ökade andelen av världens befolkning som har tillgång till elektricitet från 83 till 90 %. Men 759 miljoner människor saknar elektricitet. 3 av 4 bor i Afrika söder om Sahara.1

2030 beräknas 660 miljoner människor fortfarande sakna elektricitet, varav över 80 % kommer bo i Afrika söder om Sahara. Ökad fattigdom på grund av pandemin kan innebära att ännu färre har råd med el.1

759 miljoner

människor saknar elektricitet.

Elektricitetens fördelning är ojämlik

Bristen på elektricitet är koncentrerad till landsbygden. 2018 hade 97 % av alla som bor i städer tillgång till elektricitet, i jämförelse med 80 % på landsbygden. Det här betyder att 85 % av alla som saknar el bor på landet. I Haiti har 79 % av alla stadsbor tillgång till elektricitet, men bara 4 % av de som bor på landsbygden.2

1 av 5

landsbygdsbor saknar tillgång till elektricitet.

Över två tredjedelar av skolorna i de 48 minst utvecklade länderna saknar tillgång till elektricitet.

Över två tredjedelar av skolorna i de 48 minst utvecklade länderna saknar tillgång till elektricitet.1 Under 2018 saknade en fjärdedel av sjukvårdsanläggningarna som undersöktes i låg- och lägre medelinkomstländer tillgång till elektricitet, och ytterligare en fjärdedel drabbades av oregelbundna strömavbrott.2

Bara en bråkdel av internationella investeringar i hållbar energiframställning går till de minst utvecklade länderna, där de skulle behövas som mest. 2020 gick bara 20 % till de 46 minst utvecklade länderna sammanlagt.1

Farlig matlagning

I låginkomstländer används ofta bränslen som biomassa och kol för matlagning och uppvärmning. Detta leder till luftförorening inomhus som orsakar hälsoproblem, särskilt andningsbesvär.1

Fler och fler människor får tillgång till ren och effektiv teknik för matlagning. Men en tredjedel av världens befolkning, 2,6 miljarder människor, använder fortfarande farliga och ineffektiva metoder.1 3,8 miljoner människor dör varje år på grund av hushållets exponering för avgaser och rök från smutsiga spisar.3

2,6 miljarder

människor – en tredjedel av världens befolkning – använder fortfarande farliga och ineffektiva matlagningsmetoder.

Tillgången till teknologi och rent bränsle är ojämnt fördelad världen över.

Mellan 2010 och 2019 ökade andelen människor som använder rent bränsle och säker teknologi för matlagning med 1 % per år.

Men ökningen var nästan helt koncentrerad till Brasilien, Kina, Indien, Indonesien och Pakistan. Om man räknar bort dessa länder ökade inte andelen över huvud taget.4

8
8

Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt

Pandemin innebär den värsta ekonomiska tillbakagången sedan den stora depressionen på 1930-talet. De 1,6 miljarder människor som arbetar i den informella ekonomin, och alltså saknar en officiell anställning, förlorade 60 % av sin inkomst.

Andelen av världens arbetare som lever i extrem fattigdom halverades mellan 2010 och 2019, från 14 till 7 %.1 Men nedstängningar och åtgärder för att stoppa smittspridningen har inneburit allvarliga konsekvenser för den informella ekonomin, där en övervägande majoritet av världens arbetare som lever i fattigdom jobbar.

En ojämlik ekonomisk kris

Pandemin innebär den värsta ekonomiska tillbakagången sedan den stora depressionen på 1930-talet. Återhämtningstakten kommer vara ojämnt fördelad över världen på grund av ojämlik fördelning av vaccin, finansiellt stöd och sociala skyddsnät. 

Sedan mars 2020 har arbetare i lägre medelinkomstländer upplevt en förlust i arbetstimmar och lön som är 43 % större än den som upplevts i höginkomstländer.  Dessutom uppgick stödpaketen i låginkomstländer till bara 13 % av vad som hade behövts för att kompensera för de förlorade arbetstimmarna.2

Pandemin har inneburit en förlust på motsvarande 255 miljoner heltidsjobb, vilket är 4 gånger så mycket som under den globala finanskrisen 2007–2009.1 

255 miljoner

heltidsjobb har försvunnit under pandemin.

Arbetare står utan trygghet

Att arbeta inom den informella ekonomin, det vill säga utan en officiell anställning, ger lägre och mer osäkra inkomster och ofta inga sociala förmåner alls. Det finns totalt 1,6 miljarder informella arbetare i världen och i de 48 minst utvecklade länderna jobbar 89 % av alla människor inom den informella sektorn.1 De informella arbetarnas inkomst minskade med 60 % under 2020 på grund av nedstängningar och begränsningar i rörligheten.3 

1,6 miljarder

informella arbetare i världen.

60 %

av deras inkomst har gått förlorad under pandemin.

På grund av olika typer av diskriminering, såsom fördomar och sämre tillgång till utbildning, är andelen människor med en anställning nästan dubbelt så hög bland dem utan en funktionsnedsättning som bland dem med en funktionsnedsättning.4

Det finns 169 miljoner migrantarbetare i världen.5 Eftersom migrantarbetare ofta jobbar inom den informella ekonomin och saknar trygghetssystem drabbas de hårt av arbetsförluster.

Eftersom migrantarbetare ofta jobbar inom den informella ekonomin och saknar trygghetssystem drabbas de hårt av arbetsförluster.

En ojämställd arbetsmarknad

2019 var andelen unga kvinnor som inte utbildades eller jobbade 31 % medan andelen unga män var 14 %. Det handlar alltså om dubbelt så många kvinnor som män. Pandemin har förvärrat situationen.1

Antalet anställda kvinnor minskade med 54 miljoner under 2020 och 45 miljoner kvinnor lämnade arbetsmarknaden helt och hållet.6

Enligt ILO:s senaste uppskattningar har 72 % av alla män över 15 år en anställning, i jämförelse med 47 % av alla kvinnor.7

45 miljoner

kvinnor lämnade arbetsmarknaden helt under pandemin.

Andel kvinnor och män med en anställning

De yngsta och de äldsta arbetarna har drabbats hårt

Innan pandemin var arbetslösheten bland ungdomar redan tre gånger högre än bland vuxna. Unga drabbades även hårdast av förlorade arbetstillfällen under pandemin. Runt om i världen sjönk ungdomssysselsättningen med 9 % 2020, medan sysselsättningen för vuxna sjönk med 4 %.8

ILO uppskattar att 78 % av äldre personers anställning globalt är inom den hårt drabbade informella ekonomin.9

Det obetalda och informella arbetet som utförs av äldre kvinnor förbises ofta helt.

Kvinnor i låginkomstländer åldras i de flesta fall utan besparingar eller socialt skydd, och deras arbetsinsatser på äldre dagar är betydande men i många fall informella. Äldre kvinnor i låginkomstländer brukar dessutom ta ett betydande ansvar för det obetalda hemarbetet och är på så sätt viktiga för hushållets och samhällets ekonomi. Men det obetalda och informella arbetet som utförs av äldre kvinnor förbises ofta helt. Många gånger är det också fysiskt och emotionellt utslitande.

9
9

Hållbar industri, innovationer och infrastruktur

Totalt har bara hälften av världens befolkning tillgång till internet. I de minst utvecklade länderna handlar det om 20 %. Det har inneburit att barn och unga har haft helt olika förutsättningar att fortsätta sin skolgång under nedstängningarna.

Tillgång till vägar på landsbygden innebär att bönder och deras familjer lätt kan ta sig till marknadsplatser, sjukvård och utbildning. Detta hjälper till att minska fattigdomen, bland annat genom att öka jordbrukets produktivitet, företagens vinster och antalet anställda.1

Men i 25 länder saknar 300 miljoner av de 520 miljoner som bor på landsbygden tillgång till vägar, vilket är detsamma som 58 %.2

300 miljoner

människor på landsbygden saknar tillgång till vägar.

Totalt har bara hälften av världens befolkning tillgång till internet. 2019 hade 85 % av befolkningen i Europa och Nordamerika tillgång till internet och kunde jobba, handla och utbilda sig på distans. I de minst utvecklade länderna handlar det i stället om 20 %.3

I låg- och medelinkomstländer har 234 miljoner fler män än kvinnor tillgång till internet på sin mobiltelefon.4

10
10

Minskad ojämlikhet

Särskilt utsatta grupper som hbtqi-personer, människor med en funktionsnedsättning och urfolk har drabbats hårt av pandemins konsekvenser. Samtidigt har världens tio rikaste män sett sin rikedom öka med 540 miljarder dollar.

Utvecklingen som gjorts sedan finanskrisen för att jämna ut inkomstklyftorna inom länder har gått tillbaka på grund av pandemin.

Pandemin drabbade en redan ojämlik värld. De senaste 40 åren har den rikaste procenten tjänat dubbelt så mycket som den halva av befolkningen med lägst inkomst sammanlagt. Den rikaste procenten har dessutom konsumerat dubbelt så mycket koldioxid som halvan av befolkningen med lägst inkomst de senaste 25 åren, vilket driver på klimatförändringarna.1

Utvecklingen som gjorts sedan finanskrisen för att jämna ut inkomstklyftorna inom länder har gått tillbaka på grund av pandemin. Ojämlikheterna växer inom och mellan länder och de fattigaste ländernas utveckling mot att nå de Globala målen förväntas bli försenad med 10 år.2

De tusen rikaste människorna i världen återhämtade sig från de ekonomiska förlusterna som pandemin innebar på bara nio månader. Men det kan ta mer än 10 år innan världens fattigaste återhämtar sig. Världens tio rikaste män har sett sin rikedom öka med 540 miljarder dollar sedan början av pandemin, vilket skulle räcka för att betala för covid-19-vaccin åt alla och se till att ingen hamnar i fattigdom på grund av pandemin.1  

 

Den rikaste procenten har konsumerat dubbelt så mycket koldioxid som halvan av befolkningen med lägst inkomst de senaste 25 åren, vilket driver på klimatförändringarna.1 

Vilka har drabbats hårdast av pandemins konsekvenser?

Människor på flykt  

Sedan 2010 har antalet människor som tvingats fly från sitt land fördubblats till 24,5 miljoner. Det är nästan lika många som bor i Australien. Nu går det 311 flyktingar på 100 000 personer. Bara omkring hälften av världens länder har regelverk på plats för att säkerställa tryggt och rättssäkert asylsökande.3

24 miljoner

människor har flytt från sitt land.

Urfolk

Urfolk är kulturella grupper vars förfäder var de första att bosätta en plats och som därför har tydliga kopplingar till marken och naturen där. Trots detta erkänns ofta inte deras rätt till sin mark och i många fall hindrar inte ett formellt erkännande stater och företag från att utnyttja urfolkens naturresurser.  

Den långa historien av förtryck och diskriminering mot världens urfolk har gjort att människor som tillhör dessa grupper är mer sårbara för kriser som konflikter och naturkatastrofer. Av samma anledning drabbade pandemin urfolken särskilt hårt. Tillgång till sjukvård, vatten och sanitet försvårades. Begräsningarna i rörligheten påverkade urfolkens försörjning och ledde till ökad matotrygghet. 

Människor som ställt sig upp och försvarat sitt urfolks rättigheter har trakasserats och mördats.

Urfolken påverkas särskilt mycket av det krympande demokratiska handlingsutrymmet i många delar av världen. I vissa fall har deras rättigheter begränsats ännu mer under pandemin, bland annat genom ny lagstiftning. Människor som ställt sig upp och försvarat sitt urfolks rättigheter har trakasserats och mördats.

Hbtqi-personer

Hbtqi-personer innefattar homosexuella, bisexuella, transpersoner, personer med queera uttryck och identiteter och intersexpersoner. Mer och mer forskning pekar på hbtqi-personers utsatthet i samhället.

Människor som tillhör denna grupp uppnår lägre utbildningsresultat på grund av diskriminering, mobbning och våld, vilket leder till högre arbetslöshet. Hbtqi-personer står dessutom ofta inför bristfällig tillgång till lämpliga bostäder, sjukvård och finansiella tjänster. Resultatet blir att denna grupp troligtvis är överrepresenterad i de 40 % av befolkningen med lägst inkomst.4  

Det finns inget globalt juridiskt ramverk eller människorättsfördrag för att skydda hbtqi-personers rättigheter.

I flera länder har FN varnat för en ökning av sexuellt och könsrelaterat våld mot sexuella minoriteter. I Montenegro, exempelvis, uppgav en hbtqi-organisation som jobbar med människor som fallit offer för våld i hemmet en ökning i efterfrågan på nästan 300 % sedan pandemin började.5

I sårbara och konfliktdrabbade länder löper dessa grupper särskilt stor risk att utsättas för sexuellt och könsbaserat våld. Men de förebyggande åtgärderna fokuserar i huvudsak på flickor och kvinnor, och förbiser alltså ofta män, pojkar och transpersoner.

Människor med en funktions­nedsättning

1 av 3 personer med en funktionsnedsättning upplever någon form av diskriminering, och situationen är värre för kvinnor.3 

11
11

Hållbara städer och samhällen

Nästan 1 av 3 av alla världens stadsbor bor i slumlika förhållanden och pandemin har förvärrat situationen för dessa 1 miljard människor.

Världens befolkning väntas öka med två miljarder fram till år 2050 och nå 9,7 miljarder. Under den här perioden kommer befolkningen förmodligen bli mer och mer urban. Idag bor omkring 55 % av världens befolkning i städer. År 2050 räknar man med att det kommer handla om 70 %.1

Ojämlikheter inom städerna har ökat sedan 1980-talet

1 miljard

människor bor i slumlika förhållanden.

1 miljard människor, nästan en tredjedel2 av alla världens stadsbor, bor i slumlika förhållanden. Förlorade jobbtillfällen inom den informella sektorn har gjort att fler har hamnat i slumområdena och att levnadsförhållandena där har försämrats.3

Trots att Afrika söder om Sahara har lägst andel människor som bor i städer har de den högsta andelen som bor i slumområden: 18 % av hela befolkningen.2

18 %

av befolkningen i Afrika söder om Sahara bor i slumområden.

Den knappa data som finns tillgänglig visar att hbtqi-personer är representerade i den hemlösa befolkningen i dubbelt så hög grad som befolkningen i stort.4

Klimat­förändringarna påverkar världens städer  

Städer världen över påverkas i allt större utsträckning av klimatrelaterade katastrofer som översvämningar, stormar och torka. FN räknar med att åtminstone 130 hamnstäder med över en miljon invånare vardera kommer drabbas av översvämningar i framtiden. De som bor i slumområden är i särskild stor fara.1

91 %

av alla dödsfall på grund av luftföroreningar sker i låg- och medelinkomstländer.

Luft­föroreningarnas förödande effekter  

4,2 miljoner människor dör varje år på grund av luftförorening. 91 % av dessa dödsfall sker i låg- och medelinkomstländer, de flesta i sydöstra Asien och västra Stillahavsområdet.5

Dödsfallen beror på exponering för små partiklar med en diameter på 2,5 mikron eller mindre: PM2.5. Exponering för dessa partiklar förkortade den genomsnittliga förväntade livslängden i världen med 1 år 2016. Men det skiljer sig mellan länder. I Sverige bidrar PM2.5-partiklar i luften till 1,5 månaders kortare livslängd, medan det i Bangladesh rör sig om 1 år och 10 månaders kortare livslängd.2

12
12

Hållbar konsumtion och produktion

Vårt materiella fotavtryck har ökat med 70 % sedan år 2000 och det är 13 gånger så stort i höginkomstländer som i låginkomstländer.

Materiellt fotavtryck 2019 (i ton)

Materiellt fotavtryck är ett sätt att beskriva vilka påfrestningarna miljön får utstå för att tillfredsställa människans materiella behov. Det mäter den totala mängden råvaror som utvinns för att möta världens efterfrågan på konsumtion.1 Vårt materiella fotavtryck har ökat med 70 % sedan år 2000. 2

Fotavtrycket är betydligt större i höginkomstländer än i låginkomstländer. 2019 var det materiella fotavtrycket i höginkomstländer ungefär 27 ton, vilket är över 13 gånger så mycket som i låginkomstländer. För att kunna möta denna enorma efterfrågan räcker inte resurserna i det egna landet, utan höginkomstländer förlitar sig på 9,8 ton råmaterial per person som utvinns på andra platser i världen.3

Rapporter från runt om i världen visar hur att statliga åtgärder för ekonomisk återhämtning har prioriterat och stöttat utvidgandet av företagsverksamhet på bekostnad av ursprungsfolk, deras mark, och miljön.4

Ett enormt matsvinn  

Varje år försvinner eller slängs över 1 miljard ton mat i en värld där 1 av 9 människor är undernärda.5 Så mycket mat skulle kunna mätta 1 500 miljoner människor i ett år.6

Maten som försvinner eller slösas bort varje år står uppskattningsvis för 8 % av de årliga växthusgasutsläppen och det årliga marknadsvärdet beräknas till 940 miljarder dollar.5

1 miljard

ton mat slängs eller försvinner varje år.

1500 miljoner

människor skulle kunna mättas av den mat som slängs.

I höginkomstländer sker det största matsvinnet när maten ska konsumeras hemma och på restauranger, medan matsvinnet i låginkomstregioner främst sker under hantering och förvaring.5

Våra kläder förstör miljön 

Världens modevarumärken producerar nästan dubbelt så mycket kläder i dag som för 20 år sedan. 7 Textilproduktionen beräknas stå för omkring 20 % av de globala vattenföroreningarna. Modeindustrin beräknas dessutom stå för 10 % av de globala koldioxidutsläppen. Det är mer än internationella flygningar och sjöfart tillsammans.8

Över 80 % av kläderna som säljs i Sverige produceras i länder utanför EU:s gränser.9 De flesta kläder som vi köper sys i länder där arbetarna saknar grundläggande rättigheter och har svårt att leva på sin lön.10

2700 liter

vatten går åt till att tillverka en t-shirt av bomull.

Det kan gå åt så mycket som 2 700 liter färskvatten – en persons dricksvattenbehov i 2,5 år – för att tillverka en enda t-shirt av bomull.8

Utvinning av naturgummi i Liberia skadar människor och miljö 

Naturgummi används i en mängd produkter, exempelvis bildäck och hushållsmaskiner. Men produktionen är förknippad med människorättskränkningar som barnarbete och land grabbing. Det är också en av de industrier som bidrar till mest vattenföroreningar.

Firestone Liberia driver världens största gummiplantage i Harbel, Margibi County. De är den största arbetsgivaren i Liberia och äger nästan 10 % av landets åkermarker. Tiotusentals människor bor på och omkring odlingsmarkerna, inklusive företagets 5 400 anställda. 

Det brukade finnas bra och dåliga fiskesäsonger. Nu finns det bara dåliga säsonger.

En lokal fiskare till organisationen Swedwatch.

Firestones fabriker har haft bevisat negativa effekter på miljön i närheten. Vattenavfallet har hanterats på ett ohållbart sätt och höga halter av giftiga föroreningsämnen har släppts ut, vilket innebär en risk för lokalbefolkningens hälsa och försörjning. Människor har bland annat drabbats av infektioner, utslag och illamående. Deras mattrygghet och tillgången till rent dricksvatten har försämrats.  

Transparensen och informationen från företagets sida har varit väldigt bristfällig. Firestone och moderbolaget Bridgestone hävdar att de varit omedvetna om vilka negativa effekter deras verksamhet har haft på lokalbefolkningens liv.

13
13

Bekämpa klimat­förändringarna

10 % av världens befolkning är ansvarig för nästan hälften av världens koldioxidutsläpp. Samtidigt riskerar 100 miljoner människor världen över att tvingas in i extrem fattigdom innan 2030 på grund av klimatförändringarna.

Vi är inte på rätt väg för att åtgärda klimat­förändringarna  

Mer än 100 miljoner människor världen över riskerar att tvingas in i extrem fattigdom innan 2030 på grund av klimat­förändringarna, enligt Världsbankens uppskattningar.1

Visserligen fortsätter summan pengar som rika länder ger till låginkomstländer för en grön omställning att öka. Det gavs 10 % mer perioden 2017–2018 än perioden 2015–2016.2

Men löftet om att mobilisera 100 miljarder dollar årligen till låg- och medel­inkomstländers klimat­satsningar har inte uppnåtts. Samtidigt lägger världens länder 423 miljarder dollar på att subventionera fossila bränslen, en summa som hade räckt till en covid-19-vaccindos till alla människor i världen.3

Mer än 100 miljoner människor världen över riskerar att tvingas in i extrem fattigdom innan 2030 på grund av klimat­förändringarna.

Människor tvingas fly undan klimat­förändringarnas konsekvenser 

30,7 miljoner

människor tvingades fly inom sitt hemland på grund av naturkatastrofer år 2020.

2020 tvingades 30,7 miljoner människor fly inom sitt hemland på grund av naturkatastrofer. Störst antal internflyktingar till följd av klimathändelser finns i östra Asien och Stillahavsområdet: 12 miljoner.4

Antalet människor som tvångsförflyttats på grund av naturkatastrofer är den högsta uppmätta siffran på ett årtionde. Under 2020 flydde 3 gånger så många personer på grund av naturkatastrofer som på grund av våld och konflikt.4

Under 2020 flydde 3 gånger så många personer på grund av naturkatastrofer som på grund av våld och konflikt.

Varför tvingas människor fly?

  • Tropiska cykloner

    De flesta som tvingades lämna sina hem under 2020 på grund av naturkatastrofer bodde vid Bengaliska viken och Karibiska havet, där tropiska cykloner drev miljontals människor på flykt.

  • Monsunregn och översvämningar

    Kraftiga cykloner, monsunregn och översvämningar slog till mot utsatta och tätbefolkade områden i bland annat Kina, Filippinerna och Bangladesh.

  • Aktiv orkansäsong

    Den atlantiska orkansäsongen var den mest aktiva som någonsin uppmätts vilket förlängde regnsäsongerna i Mellanöstern och Afrika söder om Sahara. Miljontals människor tvingades lämna sina hem.4

  • De sårbara drabbas värst

    De mest sårbara länderna påverkas mest av det förändrade klimatet. Afghanistan är ett av världens mest miljökatastrofdrabbade länder.5

Klimatkrisen är ojämlik 

10 % av världens människor står för 48 % av världens utsläpp

Globalt är 10 % av världens befolkning ansvarig för nästan hälften av världens koldioxidutsläpp, i genomsnitt 31 ton per person och år. De 3,9 miljarder människor med minst utsläpp släpper bara ut 1,6 ton per person och år, vilket uppgår i 12 % av de totala utsläppen.6

I Nordamerika släpper en person i genomsnitt ut över 20 ton koldioxid per år, medan man i Syd- & Sydostasien släpper ut i genomsnitt 2,6 ton per person och år. I Afrika söder om Sahara handlar det om 1,6 ton.

Dessutom har de rikastes utsläpp ökat snabbt sedan 1990 över hela världen, medan de fattigastes utsläpp har ökat marginellt, eller i vissa länder till och med minskat.6

14
14

Hav och marina resurser

Havsnäringen bidrar till mattrygghet och hjälper till att utrota fattigdom. Men haven är allvarligt hotade. En tredjedel av alla fiskpopulationer är överexploaterade och havets döda zoner växer.

Havsnäringen bidrar till mattrygghet och hjälper till att utrota fattigdom. Över 3 miljarder människor är beroende av haven för sin försörjning.  

Mänsklig aktivitet, ofta relaterad till jordbruk, har lett till övergödning av haven. Detta är skadligt för de människor som bor vid kusten, vilket är över 40 % av världens befolkning.1

40 %

av alla människor bor vid kusten.

3 miljarder

människor är beroende av haven för sin försörjning.

Men haven är allvarligt hotade. En tredjedel av alla fiskpopulationer är överexploaterade och havets döda zoner växer.  

Fiskenäringen är avgörande för Indonesien

Indonesien är världens näst största fiskproducent och ett av de sex länderna som ligger vid Koralltriangeln, ett område i västra Stilla Havet som är hem till världens största mångfald av korallrevsfiskar och korallarter. Över 120 miljoner människor är beroende av dessa vatten för allt från mat till turism och anställning.  

Koralltriangeln hotas av överfiske, klimatförändringar, föroreningar och handel med vilda djur. Detta anstränger Indonesiens ekonomi och hotar indonesiernas försörjning och mattrygghet, inklusive de 12 miljoner människor som är anställda inom fiskeindustrin. Skadligt fiske bidrar till ekonomiska förluster på över 10 miljarder dollar för Indonesien varje år.2

15
15

Ekosystem och biologisk mångfald

Den biologiska mångfalden mår bättre och skogsskövlingen sker långsammare på mark som förvaltas gemensamt av urfolkens lokalsamhällen. Men systematiska mord på de som står upp för sitt urfolks markrättigheter ökar.

Skogen täcker 31 %1 av vår planets landyta och är källa för mat, skydd och energi åt 1,6 miljarder människor.2 Skogen spelar också en avgörande roll i lindringen av klimatförändringarna eftersom den agerar som kolsänka och suger upp koldioxid ur luften.

Men när skogar skövlas eller bränns snabbare än ny skog hinner växa släpps koldioxid ut i stället. Skogsskövling står för omkring 12 % av det totala utsläppet av växthusgaser.3  

100 miljoner

hektar skog har förlorats de senaste 20 åren.

12 %

av växthusgasutsläppen beror på skogsskövling.

De senaste 20 åren har världen förlorat 100 miljoner hektar skog. Det motsvarar 1 miljon kvadratkilometer, vilket är ungefär lika stort som hela Egypten.2 Den huvudsakliga anledningen till att skogen skövlas är att marken ska användas för jordbruk, men även dåligt planerad infrastruktur är ett allvarligt hot.  

Vem skyddar de som skyddar världens biologiska mångfald? 

750 miljoner människor, ungefär en femtedel av alla som bor på landsbygden, bor i skogen. Denna siffra inkluderar 60 miljoner människor som tillhör ett urfolk.1 Skogsskövling innebär allvarliga konsekvenser för dessa människors liv och försörjning. 

Urfolkens traditionella territorier omfattar omkring en fjärdedel av världens landyta och överlappar med områden som innehåller 80 % av planetens biologiska mångfald.4

25 %

av världens yta tillhör ett urfolk.

80 %

av planetens biologiska mångfald finns där.

Mängden inlagrad kol på markerna som ägs av världens urfolk uppgår i nästan 300 miljarder ton, vilket är 33 gånger så mycket som de globala energiutsläppen under ett år.5 I de områden i brasilianska Amazonas där staten har erkänt urfolkens äganderätt var skogsskövlingen 11 gånger långsammare än i andra delar.6

28 % av alla världens djur- och växtarter riskerar utrotning.2 Urfolken spelar alltså en avgörande roll i hållbar hantering av naturresurser och i kampen mot klimatförändringarna. Forskning har visat att den biologiska mångfalden mår bättre och att skogen erbjuder bättre kollagring på mark som förvaltas gemensamt av urfolkens lokalsamhällen.

Världens stater erkänner ofta inte urfolkens rätt att äga och nyttja sin mark.

Att skydda urfolkens gemensamma nyttjanderätt i stället för att främja privat ägande är alltså avgörande för biologisk mångfald och klimatet. Trots detta erkänner världens stater ofta inte urfolkens rätt att äga och nyttja sin mark.

I strid mot internationella överenskommelser utnyttjas nödsituationer som pandemin för att försvaga urfolkens rätt till sin mark. Staten ställer sig på industriernas sida och släpper på regleringar för att locka till sig utländska investerare. Medlemmar ur urfolken som protesterar blir arresterade och i allt större utsträckning mördade för att ha stått upp för sina rättigheter.

16
16

Fredliga och inkluderande samhällen

1 % av världens befolkning har tvingats lämna sina hem till följd av våld, konflikt eller förföljelse. 2020 rapporterades 331 mord på människorättsförsvarare och friheten i världen minskade för 15:e året i rad.

Livsfarlig demokratisk tillbakagång  

Friheten i världen minskade 2021 för 16:e året i rad. Sittande ledare använder i allt större utsträckning våld för att trycka ner sina motståndare.

Nästan 75 % av världens befolkning bodde i ett land som upplevde någon form av demokratisk tillbakagång under 2020.1

Frihet mätt som sammanlagd poäng i den rankning som Freedom House tar fram.2

Människorätts­försvarare mördas

2020 rapporterades 331 mord på människorätts­försvarare världen över, en ökning med 18 % i jämförelse med 2019. Latinamerika är svårast drabbat.3

69 % av människorätts­försvararna som mördades under 2020 försvarade sin mark, sitt urfolk eller miljörättigheter. Andra särskilt utsatta grupper är de som står upp för kvinnors och hbtqi-personers rättigheter.4

500 människor som tillhör ett urfolk har dödats sedan 2017 i bara 19 länder. Dessutom har över 400 människor från ett urfolk blivit godtyckligt inspärrade, över 200 har blivit olagligt arresterade och över 1 600 har blivit hotade eller skrämda.5

Det är farligt att försvara sin mark och sina mänskliga rättigheter.

331

människorättsförsvarare mördades 2020.

500

människor från ett urfolk har dödats sedan 2017.

Press­friheten är hotad 

2021 var pressfriheten helt blockerad eller allvarligt hämmad i 73 av 180 länder och begränsad i 59 länder. Sammanlagt utgör dessa länder 73 % av de undersökta länderna, vilket är en allvarlig försämring. Pandemin har använts för att blockera journalisters tillgång till information.6

49 journalister mördades i världen under 2021 i samband med sitt yrkesutövande. Just nu sitter 495 journalister och mediearbetare fängslade.7

49

journalister mördades i sitt yrkesutövande 2021.

495

journalister och mediearbetare sitter fängslade.

Barn är utsatta  

För första gången på 20 år ökar antalet barnarbetare. Det finns nu 160 miljoner barn som jobbar runt om i världen. 2016 var det 151,6 miljoner. Det innebär att nästan 1 av 10 barn i världen arbetar idag. Hälften är inblandade i farligt arbete.3

Nästan 1 av 10 barn i världen arbetar idag.

De försämrade ekonomiska förhållandena och nedstängningen av skolor som pandemin har inneburit beräknas ha ökat risken för brott mot barn. 2018 var 1 av 3 offer för människohandel barn.3

160 miljoner

barn i världen arbetar.

Hbtqi-personer upplever ökad otrygghet

Homosexualitet är kriminellt i 70 länder idag.8

Vissa regeringar har använt åtgärder mot covid-19 som en ursäkt för att ytterligare begränsa sårbara gruppers rättigheter och hbtqi-personer har hamnat i skottlinjen.8

Karta som illustrerar lagar om sexuell läggning i världen.
  • Attacker mot hbtqi-personer

    På senare år har det skett en tydlig ökning i attacker mot hbtqi-personer i länder drabbade av konflikt och våld. Många av dessa länder finns på listan över de som kriminaliserar sexuella handlingar mellan personer av samma kön. UNHCR rapporterar också en tydlig ökning i antalet asylsökande på grund av sexuell läggning eller könsidentitet.9

  • Rättigheter på tillbakagång

    Enligt Human Rights Watch ökar den politiska homofobin och hbtqi-personers rättigheter är på tillbakagång. Polen och Ungern är aktuella exempel. Ungern har infört anti-translagstiftning och ett förbud för samkönade par att adoptera. Polens president jämförde hbtqi med en ideologi som är värre än kommunism och jobbar bland annat för att förbjuda information om hbtqi-frågor i utbildnings­systemet.10

  • Homofobi

    I mars 2020 arresterades 23 personer som bodde på ett härbärge för hbtqi-personer i Uganda under före­vändningen att de bröt mot restriktionerna. Detta trots att det inte fanns några lagliga begräsningar på hur många personer som fick samlas inomhus hemma eller på härbärgen. Enligt människorätts­aktivister låg homofobi bakom arresteringarna. Polisen sökte igenom boendet för bevis på homosexualitet och på en film syns områdets borgmästare slå de boende med en käpp.11

  • 70 länder

    ser homosexualitet som kriminellt.

  • 1 % av världens människor har tvingats på flykt 

    55 miljoner

    internflyktingar världen över 2020.

    Vid slutet av 2020 hade 82,4 miljoner människor, 1 % av världens befolkning, tvingats lämna sina hem till följd av våld, konflikt eller förföljelse.3

    2020 nådde antalet internflyktingar den rekordhöga siffran 55 miljoner världen över. 85 % av dem har flytt från krig och konflikt. 2020 ledde till 9,8 miljoner nya internflyktingar på grund av krig och konflikt. De flesta som flydde inom sitt land bor i Afrika söder om Sahara – 6,8 miljoner – och Mellanöstern och Nordafrika – 2,1 miljoner.12

    85 % av världens internflyktingar har flytt från krig och konflikt.

    176095

    civila dog i världens 12 dödligaste konflikter mellan 2015 och 2020.

    Ökat våld och fortsatt konflikt drabbar civila

    Fortsatt konflikt drev människor på flykt i Demokratiska Republiken Kongo, Syrien och Afghanistan, medan ökat våld och växande extremistgrupper i Etiopien, Mocambique och Burkina Faso ledde till några av världens snabbast växande interna flyktingkriser.12

    Minst 176 095 civila dog i världens 12 dödligaste konflikter mellan 2015 och 2020. Antalet civila dödsfall minskade dock med 61 % under den perioden. Men samtidigt eskalerade våldet i Afrika söder om Sahara. Där ökade antalet civila dödsfall i väpnade konflikter med 66 % mellan 2015 och 2020.3

    17
    17

    Genomförande och globalt partnerskap

    Redan innan pandemin beräknade FN att det saknades 2 500 miljarder dollar varje år fram till 2030 för att nå de Globala målen i låg- och medelinkomstländer. Finansieringsgapet är nu ännu större.

    Skatteintäkter är alla länders viktigaste finansieringskälla

    200 miljarder

    dollar försvinner i låginkomstländer varje år på grund av skatteflykt.

    Skatteintäkter är alla länders viktigaste finansieringskälla för att nå de Globala målen men de är för små i låginkomstländerna. I låg- och medelinkomstländer är skatteintäkternas andel av BNP endast 15 till 20 %. I högre inkomstländer är den siffran över 30 %.1

    Samtidigt tappar länder viktiga resurser på grund av skatteflykt. Beräkningarna av hur stora förlusterna är varierar. IMF uppskattar låginkomstländers skatteförluster till runt 200 miljarder dollar per år.2

    För låginkomstländer kommer skatteintäkter inte att räcka som enskild källa för att finansiera de Globala målen. Internationellt bistånd spelar därför fortsatt en viktig roll för att finansiera välfärd och offentlig sektor.3

    Utländska investeringar når i mindre utsträckning låginkomstländer 

    Investeringar behövs för att finansiera hållbar utveckling. De driver ekonomisk utveckling och är avgörande för arbetstillfällen, försörjning och omställning till ekologisk hållbarhet. 

    Internationella direktinvesteringar, det vill säga de investeringar som förtag gör i ett annat land, minskade med 40 % globalt under 2020 men återhämtade sig under 2021. Den största återhämtningen skedde i höginkomstländer. Nästan tre fjärdedelar av den totala ökningen av utländska direktinvesteringar registrerades i höginkomstländer – mer än 500 av 718 miljarder dollar. Låginkomstländer, särskilt de minst utvecklade länderna, såg en mer blygsam återhämtningstillväxt.4

    Världens biståndsgivare är långt ifrån sitt löfte

    Det internationella biståndet till låg- och medelinkomstländer ökade med 3,5 % under 2020 och nådde 161,2 miljarder dollar. Men biståndet till de minst utvecklades länderna, som har svårast att nå målen på egen hand, ökade bara med 1,8 %. 5

    Trots det är givarländerna långt ifrån löftet om att ge 0,7 procent av bruttonationalinkomsten (BNI) till internationellt bistånd. Givarländernas sammanlagda bistånd nådde endast upp till 0,32 procent av deras kombinerade BNI 2020.5

    Remitteringarna minskade mindre än väntat 

    Remitteringar till låg- och medelinkomstländer, det vill säga pengar som migranter skickar till släktingar i hemlandet, minskade oväntat nog bara med 1,6 % i jämförelse med 2020 och nådde 540 miljarder dollar. Remitteringarna ökade med 7,3 % under 2021 och väntas nå 589 miljarder dollar. Finansiella stödpaket i värdländerna innebar bättre ekonomisk standard än förväntat.6

    589 miljarder

    dollar förväntas remitteringarna nå 2021.

    Världens länder har helt olika förutsättningar att bemöta pandemins konsekvenser 

    Medan höginkomstländer rullat ut enorma stödpaket står många låg- och medelinkomstländer idag inför en akut skuldkris.  

    Den offentliga skulden ökade i 108 av 116 låg- och medelinkomstländer under 2020. Ett 60-tal länder betalar av mer på sina lån än de satsar på sjukvård, enligt Eurodad. Detta mitt under en pandemi, där varje krona till en ohållbar skuldbörda är en krona mindre till återhämtning, hälsa, utbildning och livsmedelsförsörjning.7

    Skuldnivåerna har blivit ohållbara och undergräver möjligheten att göra de investeringar som behövs för att uppfylla åtagandena i Agenda 2030. 

    Ett 60-tal länder betalar av mer på sina lån än de satsar på sjukvård.

    Vilka syns inte i statistiken?

    Om vi ska ha en chans att nå de Globala målen behöver vi veta var insatserna behövs mest och vilka vi måste nå för att inte lämna någon utanför.

    Ditt kön, din ålder, din sexualitet, var du bor och om du lever med några funktionsnedsättningar är exempel på faktorer som påverkar dina livsvillkor. Därför behöver dessa faktorer synas i statistiken.

    Men så är inte alltid fallet. Ibland finns inga tillförlitliga siffror alls. Över 110 låg- och medelinkomstländer saknar ett fungerande system för folkbokföring.1

    Ofta är det de mest utsatta grupperna som inte syns. Pandemin har ytterligare försvårat insamlingen av statistik, och för att kunna nå de som riskerar att lämnas utanför krävs insatser för att se till att alla räknas.

    Vilka lämnas utanför i statistiken?

    • De med minst tillgångar

      De tjugo procenten med minst tillgångar står för 55 % av alla oregistrerade födslar.2 Det betyder att barn som kanske behöver hjälp inte får det. 1,1 miljarder människor i världen saknar en officiell ID-handling, och 78 % av dem beräknas bo i Asien och Afrika söder om Sahara – just där globala utvecklingsinsatser behövs som mest.3

    • Äldre människor

      Covid-19:s direkta hälsoeffekter slog hårdast mot de äldre, men ändå saknar många länder data uppdelad på ålder. Efter ett helt liv av ojämställdhet är äldre kvinnor ofta särskilt utsatta och deras obetalda och informella arbete syns sällan. Bättre data krävs för att säkerställa att de äldre inte lämnas utanför i arbetet med de Globala målen.

    • Hbtqi-personer

      En av de grupper som det finns minst konkret statistik om är hbtqi-personer. Det innebär att många av de rättighetskränkningar som hbtqi-personer runt om i världen står inför på grund av exkludering och stigmatisering inte uppmärksammas.

    • Kvinnor

      Vi har för lite siffror på ojämställdheten i världen. 54 av indikatorerna under de Globala målen är könsspecifika, men bara i relation till tio av dessa finns tillräckligt med data. En särskild stor utmaning är att mäta förekomsten av våld mot flickor och kvinnor.4

    • Migranter och människor på flykt

      Siffror om människor på flykt är i allmänhet ofta bara uppskattningar, och det går därför inte att veta exakt hur deras situation har försvårats under covid-19-pandemin, eller vad som behöver göras för att förbättra den.

    • De som bor i slumområden

      Brist på till exempel infrastruktur och bredbandsuppkoppling gör det svårt att samla in data om människors liv i slumområden, vilket bara förvärrar ojämlikheterna eftersom det blir svårare att veta vilka åtgärder som behövs där.

    • De med en funktionsnedsättning

      Denna grupp har länge varit osynlig. Trots ett stärkt åtagande att förbättra deras situation vet vi fortfarande för lite om dessa en miljard människor.5 Det är exempelvis omöjligt att säkert veta hur många barn med en funktionsnedsättning som inte går i skolan.

    • Urfolk

      Enligt FN:s särskilda rapportör för urfolks rättigheter saknas ofta statistik som beskriver urfolks situation. Bristen på statistik innebär att urfolk är osynliga och att staten inte tar hänsyn till deras specifika situation när olika åtgärder införs, exempelvis för att lindra pandemins inverkan.

    1. World Bank, 2018, Global Civil Registration and Vital Statistics.